Friday, October 20, 2017

I am so glad I live in a world where there are Octobers




Godmorgon!


Det blev fredag igen!
Oktober pågår utanför våra fönster. Vi börjar närma oss slutet av månaden.
Underligt, underligt.
Som alltid flyger hösten fortare än kvickt.

Dagens rubrik är ett citat ur "Anne på Grönkulla" av L.M Montgomery.
Jag skriver under på det. Rakt av.
JAG är så glad över att bo i en värld där oktober finns. Alltså den riktigt fina höst-oktobern.



Rotade i mina fotoarkiv efter oktoberbilder från tidigare år.  Detta är 2015.


2014.  Dessa bilder är alla tagna med Canon.


2015 under en hike i Shenandoah i mitten av oktober.

Jag njuter så vansinnigt mycket av rådande väder.
Det är så perfekt det KAN vara.
Kalla nätter, varma dagar, klarblå himmel och SOL!!
Det är NU man ska komma hit om man ska hälsa på!
NU!
NU!
NU!



Shenandoah 2015.


Utanför mitt hus.

Den här lönnen står utanför mitt hus, på baksidan.  Den är det första jag ser när jag vaknar.  I fjol var den så här vacker, men iår är den knappt gul än.  

Men, höstfärgerna kommer vi på amerikanska östkusten att gå bet på iår. Alltså de där riktigt fina!
De som vi brukar få.
Hela vägen, från Georgia i söder till Maine och Vermont i norr kommer färgerna att vara matta iår.
Som jag skrev igår, det beror på den enorma torka vi haft under sommar och höst. Av sådan torka tar höstlöven stryk.
Självklart är det fint iallafall, men kanske inte sådär “IN.YOUR.FACE” som det brukar vara.



Årets bilder.  Samtliga tagna med min iPhone.  Löv på en av "mina" vägar.


Vid Lake Thoreau nu i veckan.  Helt toklugnt och vackert.  Färgerna?  Det gröna dominerar.


Prästkragar som jag plåtat i veckan.  Ljuset, det är ljuset nu som är SÅ KUNG!!!!   Ljuset får en att bli galen av glädje och fotoinspiration!  Naturen visar sin bästa sida.  Jag bara fotar!

Spöken kantar min väg.  Ibland iallafall.

Efter en riktigt kall natt ångar sjöarna i arla morgonstund.
Det är så vackert att man blir galen.
OCH svårt att fånga på bild. SÅ svårt.
Det är som att fotografera ett spöke, det vill sig inte riktigt.
Det är svårt att fånga dimslöjorna så som de verkligen ser ut. OCH mängden av dem.
När man ska göra det gäller det att stå på ett speciellt sätt, i skugga, men samtidigt måste solen lysa på dimmorna. Ja, och så gäller det att knäppa i exakt rätt sekund.



OCH så dimslöjor över sjöarna.  Detta är Lake Audubon.  Helt otroligt vilka "dansande älvor" jag har sett denna vecka.  Precis som vilka mytomspunna figurer som helst är "de" svåra att fånga på bild.  Nej, men ärligt, det är jättesvårt att få rättvisa bilder på dimma över vatten.  Det gäller att stå precis rätt, och att ha det rätta ljuset.  Dessutom måste man vara ute tidigt för att se dimman.  Den försvinner så fort solen börjar stiga.







Bättre bilder, och lättare blir det, då man fotograferar dimslöjor med en systemkamera. De bilder jag har här är samtliga tagna med min iPhone, som alltid via appen Camera+ och det är via den jag redigerar också.









I helgen blir det vandring för maken och mig igen.
Denna gång en LÅNG en!
Vi ska till Maryland, och det är Appalachian Trail som gäller återigen.
Vi räknar med att det kommer att ta så gott som hela lördagen i anspråk. Det blir en tuff stigning, men sen är det mest så kallad “ridge walking”. Alltså man går rätt plant (eh, ja det där är givetvis högst relativt) . Halvvägs är det också en större stigning, men sen är det rätt lugnt, tror jag. Det hela avslutas med en ganska brant nedstigning. Vi kommer att köra till platsen där vi startar, tillbaka tar vi givetvis en Uber.  Gotta love it :-)


Hoppas att ni alla har en bra helg att se fram emot.
Vi hörs på tisdag igen!

Thursday, October 19, 2017

Frost, Vantar, Värmen på, TACK, KUL och Starbucks!




Hej och godmorgon till alla torsdagsmänniskor!




*   Frost!


Igår hade vi första frostnatten för säsongen. Morgnarna den sista tiden har varit KYLIGA, men smärtsamt vackra.
Alldeles stilla, kyliga och gyllene.
Jag älskar det!
Dagarna är dock inte vad man kan kalla kalla. Framåt dagen nu är det runt 20-23 grader varmt. Men en skön, skön och frisk värme. Krispigt kan det nog kallas på något sätt.
Hösten när den ÄR som bäst!!


Galet vackra morgnar nu!!



*   Vantar och halsduk!

På mina PWs har jag de senaste dagarna fått ha på mig både vantar och halsduk.
Minusgrader har det nog inte varit då jag begett mig ut, men väl 2-4 grader.
Det känns lite småkyligt, men eftersom kyla inte stör mig på minsta sätt så har jag njutit storligen av mina morgonpromenader.
Det är så vackert--som jag nämner ovan--så vackert.
Naturen är fortfarande mer grön än gyllene. De där riktiga höstfärgerna har jag nog inte sett ännu.
Frågan är, kommer de ens?
Många experter tror att höstfärgerna blir blekare iår längs hela den amerikanska östkusten.
Varför?
JO, för att sommaren och förhösten varit SÅ torra. Torka leder till mindre färgexplosioner i naturen. Men, vi får se. Explosionen här äger rum runt Halloween och första veckan i november.
Så ännu finns tid.


OCH när det ångar över sjöarna under tidiga höstmorgnar är det ju bara såååå sanslöst underbart!



*   Jodå, värmen på


NU har Peter och jag kapitulerat och satt på värmen i huset.
Japp.
Japp.
Igår var det 16 grader på mellanplanet. ORKA!! Står inte ut med att frysa i mitt eget hem. Orkar inte med det.
Inte Peter heller.
SÅ, vi böjde oss och slog på huset värme för första gången denna säsong. Känns GÖTT!!



*   TACK! KUL!

KUL att höra om era upplevelser här IN DA US vad gäller VALEN på restauranger.
De äro åtskilliga.
Glömde att nämna en hel del, men det påminde ni er mig om, kära läsare.
VIN!! Nä, det går inte bara att beställa "ett glas av husets röda eller vita”. Tack Christina för den påminnelsen.
En ska veta vad en vill där också.
Vill du ha Merlot, Zinfandel, Cabernet Sauvignon, Rioja eller kanske en Pinot Noir?
Samma gäller de vita sorterna, givetvis.
Du kan inte heller bara beställa “en stor stark” när det kommer till öl. DU måste veta vilken SORT.
OCH ni ska höra servitriser och servitörer då de rabblar upp ölsorterna för gästerna. Det är massor, och det går snabbt.
Ofta ofta får man även välja storlek på sitt vinglas då man är ute.
Pick a size!
Så val ÄR det.
Glassar också, köp en glass och valen haglar över dig. Taina, tack för den inputen.
Inte konstigt att dessa oändliga val stressar turister och expats som nyss kommit hit.
PUST!!



*   På Starbucks

Starbucks och andra kaffekedjor…Alltså det är en värld för sig då det gäller VALEN!!!
Ibland blir man bara helt paff.
DÄR gäller det gästerna och deras önskningar. Helt otroligt vilka beställningar man hört genom åren då man stått och väntat på sin tur.
-Can I have a vanilla latte please—make it a half caf, and I want the foam to be half whole milk, half fat free. Oh, and the vanilla, sugarfree, please. Three pumps of vanilla. Heat it up to almost hot, only almost. Oh, and add a dash of hot chocolate to my drink to, will you?
Ibland undrar man, hur fan står baristorna UT?
Någong gång har kunder vänt på klacken då de fått sin kaffedrink. Smuttat på den.  Gått tillbaka till baristan igen.
-EXCUUUSE ME, I want YOU to make me another one, This one’s too hot. And, you did forget the splash of hazelnut I asked you for. Also, is this really a fourth decaf?
Do it again, and make it right this time.

DEMANDING MUCH!!

Det är något som jag med min enkla beställning aldrig kommer att fatta. Jag som bara beställer en fat free vanilla latte, utan krusiduller.
Eller, en PSL nu under hösten.

Förresten, drack den nya höstlatten Maple Pecan latte nyligen. NOPE, den dricker jag INTE igen. Inte god. För söt, och alldeles för tråkig.
Smakade inte pecannöt eller lönnsirap alls. Bara sött och bara trist. En kaffe latte helt utan personlighet.
Never again, haha!!




Ja, det blev tema väder och val i veckans punkter.

Ha en fin och bra torsdag alla ni!!

Wednesday, October 18, 2017

Val, val och fler val ...





Godmorgon onsdag!


När jag kom till USA för 27 år sen—precis, det var 1990 jag kom hit som aupair— var jag inte beredd på alla VAL jag skulle drabbas av i den vanliga vardagen.
Jag blev duktigt stressad av dem.
Som ni kanske vet brukar jag räkna mina år här från det år jag gifte mig, 1993, men det var 1990 jag kom hit för att jobba som aupair under ett år.

Jag minns när jag besökte min första deli. Japp, jag skulle beställa en lunchmacka.
Mmmmmm … ost och skinkmacka lät bra, tyckte jag.

Jag stammade fram min beställning och fick genast frågan,
-What kind of bread do you want?
Ehhh va?? Vaddå. Ge mig bara mackan, liksom.
Kvinnan bakom disken rabblade en aning irriterat upp brödet de hade för den unga svenskan.
-Uh, OK, wheat …
-All right, do you want lettuce, onions and tomatoes?
-Yes … please …
-Mayo, mustard or italian seasonings?
-Yes.
-Yes, what? All of them? Pick one!
-Mayo … please.
-Do you want your bread toasted??
-Ehhh…ummm…NO!!
Vid det här laget kände jag mig lätt svettig redan.
Skulle det bli så här jobbigt att beställa en vanlig macka?
Hjälp.  Hur skulle jag stå ut med detta korsförhör varje gång?

Efter ett tag vänjer man sig vid alla val man har då man går ut och äter. För det är val hela tiden.
Beställer du en sallad kommer frågor på vilken slags grönsallad du vill ha som bas, vilken dressing? Vill du ha krutonger eller bacon?
Man vänjer sig, man gör det. Valen blir vardag även om det tar sin tid att verkligen känna sig bekväm med dem.


-Hur vill du ha ditt kött?
Blue, Rare, medium-rare, medium, medium-well eller well done?
Numera frågar de ju samma sak hemma på restauranger, men 1990 gjorde de det INTE!
Jag blev även varse om det första gången jag skulle beställa en ALL American Burger.
Alltså, stapelrätten nummer ett i the US of A.
OCH en rätt som faktiskt nästan aldrig blir fel.
På samma sätt som du nästan överallt i Sverige får tag på en ypperlig god “svennepizza” som smakar precis som den ska får du här alltid tag på den perfekta burgaren på vilket hak som helst.
Burgaren jag beställde kom ju givetvis också med VAL en MASSE!!
Hur ville jag ha burgaren stekt?
Vilket bröd ville jag ha?
Ville jag ha grönsaker?
Ville jag ha OST?
Viken SLAGS ost ville jag ha?
Ville jag har french fries till min mat?
Ville jag ha chips istället?
Eller, ville jag kanske ha en sallad?
Ville jag ha ketchup, senap eller mayo.


bild från eatthis.com


När jag fyllde 40 var min mamma och min moster här i två veckor runt min stora dag.
De brukar ofta påpeka hur svåra de tycker att dessa val är då vi är ute och äter här.
En gång, under den resan, på en av restaurangerna här beställde min moster en burgare gjord på buffalo-kött. Servitören tog vår beställning, och min moster beställde burgaren och la till, “AND, NO further questions”.
Servitören såg helt paff och perplex ut.
-But, ma’am how … ?
-  I said, no further questions. Just give me the burger.
Det blev så att jag fick styra upp det lite för den stackars servitörens skull.


bild från cheese-burger.net

Jag kan än idag tycka att det IBLAND är lite jobbigt med alla val.
Men, samtidigt har jag numera vant mig, och visst tycker jag det är bra att valen finns.
Fast ibland kan de, som sagt, irritera även mig litegrann.

Inser att valen numera är mer globala också än vad de en gång var.


Om du som läser här har flyttat till USA, tyckte du att det var jobbigt med alla VAL i början?
Eller, om du varit här på semester (och det har ju MÅNGA av er), hur upplever du valen på delis och restauranger?
Tycker du att det är stressande?
Eller, tycker du att det är enbart bra?
Är det mer val som gäller hemmavid nu också?
Alltså, fler än jag tror att det är?

Tuesday, October 17, 2017

One of our favorites!




Good morning!!


It’s been a nice Saturday, Sunday and Monday in my neck of the woods.
No hiking this weekend for us.
BUT, instead Karolina is at home.
Love it!

What I very selfishly love is that NONE of Karolina’s close high school friends are home from their respective university. Well, one was, but not the whole crowd.
When Karolina’s HS-friends are at home in Reston, we will have to share her with all of them, haha.



Bluemont Vinery is such a nice place to visit!

Views for days.  Yes, you can even see Reston from here.  And, on a very clear day you can see all the way to DC.

It is just so darn nice having your young adult daughter at home.
She’s leaving for Elon this afternoon again. Flying back.
The next time we’ll see her will be at Thanksgiving in the end of November.
But, time flies, so she’ll be here soon again.



Karolina enjoyed a flight of different wines.  Her favorite was the rose wine.  Do you see the drone- like creature in the middle left of the photo?  Well, that drone is a BEE!!  There were so many bees buzzing around us, but they did not bother us.


And, the sun came out and warmed us all.


So, it’s been a weekend of good food, board games, a bit of TV-watching, walks and a trip to our favorite Northern Virginia vineyard, Bluemont.
Karolina has never been there, and now that “she is of age” it was time to take her there.








We had such a great afternoon there.
When we got there it was quite cloudy, and bit on the cool side. BUT the clouds made way for the sun and it got really nice and warm.
Karolina loved it out in Bluemont, and what is NOT to love.
I love Bluemont so very MUCH!!







Next time when we visit Bluemont we will hang out at this outdoor bar with our wine and food.  Awesome!!


Virginia wines are nothing to write home about, I have to be totally honest here. BUT, Virginia has SO, SO many wineries for you to visit.
And, they are SO damn cozy. They usually have a really cool atmosphere AND the surroundings are beautiful.
When you sip wine at these vineyards the wine actually tastes all right. BUT, if you bring a bottle home you’ll get so disappointed when you uncork a bottle.
No, Virginia wines have NOTHING when you compare them to California, Oregon or Washington State wines.
The summers are too hot and humid here, and the nights during the summer too hot to produce a great wine.
However, when you visit, and sip the wine, in a Northern Virginia vineyard you are so in the moment, and therefore the wine will taste totally fine to you, haha.



This is where the owners live.  Also, the vineyard employs 19 of their grandchildren.  Kinda cool.





So, if you guys asked me;  Annika should I visit a Virginia winery?
Well, then my answer would be; HELL YEAH!! Yes, you should!!!
YOU’LL love it! But, you may not like the wine so much. But you WILL love the place, and you will like the food.
Heck, who knows, you may even like the wine!?
I am not YOU! You might like it, ya know!!








Have a good Tuesday!!





Friday, October 13, 2017

Ut i skog och mark!




Godmorgon denna fredag!


I lördags blev det vandring för Peter och mig igen.
Härligt.
Kan inte nog prisa denna hobby som bara är ett par år gammal för oss bägge. Hiking, it does a body and soul so incredibly good!
Vandring--eller hiking-- tack för att DU kom in våra liv!!
Peter och jag blir mer och mer bitna av vandringsflugan. Jag hoppas mina knän ska palla med det länge till. De känns rätt bra i skrivande stund.



På väg mot leden.  En vacker morgon i Shenandoah Valley.


Vi har underbara leder nära Washington DC. Det är egentligen bara att välja och vraka. TACK för det!
En knapp timmes bilfärd bort ligger Blue Ridge Mountains, som är en del av den långa bergskedjan Appalachian Mountains. Appalackerna.
Det är längs de bergen vandringsleden The Applachian Trail finns. Den led som Peter och jag gärna vandrar på.  Den led som vi har en stor fet CRUSH på. Eller äsch, låt oss vara ärliga, vi ÄLSKAR den!



Dags att börja vandra.  Hösten har kommit längre i bergen än vad den har på hemmaplan.


DOCK, i lördags vandrade vi inte längs AT. Istället for vi bortom den för att vandra upp till Buzzard Rock som ligger nära Strasburg i allra mest nordvästliga Virginia.



Peter's hiking on ...


När vi ger oss iväg på dessa vandringar drar vi i arla morgonstund.
Vi åker runt 7-7:30.
Det är härligt att vara ute på stigarna tidigt.
Vi hade med matsäck, och det har vi nästan alltid. Vi har med mackor, lite nötter, vatten (givetvis), någon frukt och kanske något sött. Jag har också med en liten termos med kaffe eller te.
Det är så otroligt mysigt att fika när man kommit till sitt mål. Älskar det!
Då smakar matsäcken extra gott.






Vid första utsiktsplatsen har man denna utsikt!!  SÅ fin.  Men vi fortsatte att vandra uppåt.


Denna led skulle jag nog klassa som medium till svår.
Stigen börjar ganska lätt, men hela tiden går den uppåt. Givetvis, för att bli belönad med underbara utsikter måste man upp, upp och upp.
Ingen direkt jobbig stigning, men den blev väldigt stenig och väldigt ojämn.






Dags att vandra vidare uppåt.

När vi sen skulle upp på den verkliga toppen skulle jag klassa denna vandring som svår. På somliga ställen fick man KLÄTTRA över stenblock, och det var otäckt brant på sidorna.
På såna ställen kan jag ibland känna lite skräck, men jag kämpar mig igenom den skräcken.



SÅ totalt mäktig UTSIKT!!!

Den här bilden har Peter tagit från bergskammen.  Berget stupar rätt ner i dalen.  Ser ni bilvägen därnere?  DET isar i mig bara av att se den här bilden.

Betalningen var LJUVLIG!!!
Fullkomligt UNDERBAR utsikt.
OCH vi var ensamma. DET är det minsann inte alltid säkert att man är. Populära stigar och leder kan vara rätt proppade emellanåt. Speciellt på toppen.
Efter ett tag dök det upp ett par killar som skulle REPELLERA ner för berget. Det är inte första gången vi sett sådant på våra vandringar. Jag blir lika knäsvag varje gång jag ser killar och tjejer som vågar sig på det. Nerverna i mina ben och knän värker bara av att se dem.



Vassa stenkanter längs stigen på väg upp.




Jag vågar inte ens gå fram till bergskammar och titta ner.
Det bara svajar framför mig om jag gör det.
Peter har NOLL problem med sådant. Han kan sitta med benen dinglande över en bergskam. DET kan INTE jag. Jag törs inte.
Får svindel galore.

Vädret var bra för vandring, kanske lite för varmt, men på toppen var det fläktande och svalt. SKÖNT!!


Här passar det bra att äta den medhavda matsäcken.


Ännu en härlig vandring i denna fina stat.
TACK naturen!
Jag älskar dig!
DU är min religion!








Helg igen!
Karolina kommer hem från Elon ikväll.  Med flyget. Höstlov. Just det, sista höstlovet.
På tisdag flyger hon tillbaka till Raleigh igen.
Inga direkta planer för oss i helgen förutom önskemiddagar som unga fröken Karolina beställer av mig.


Ha nu ett fin veckoslut så hörs vi på tisdag igen!