Tuesday, October 02, 2007

This Week: ONE (And No Further Questions)

Yesterday I wrote a blog post in Swedish (of course) about being pregnant and giving birth in the States. I only have good things to say about that experience since I think it was nothing but great. Great doctors, great hospital (Fairfax Hospital for Women) and a great experience overall despite pre-term labor, pre-eclampsia and an emergency C-section

My blog post yesterday generated lots of comments---Thanks to ALL of you guys who were commenting! And it also steered the discussion into how many kids we chose to have, a very personal choice and decision indeed.
Since I have only one child, by choice, I have gotten the dreaded question SO many times; SO, when will you have another one? Isn’t it time soon?
I have been asked this from people I know, and people I don’t know, from people in the US and from people in Scandinavia. The question has turned up at baby-showers, at the mall, in play-group (when Karolina used to attend those) and so on. I think I got asked that question several times a week when Karolina was between the ages of 2-5 years old. Now I don’t get asked anymore, I guess people now have given up on it OR they do realize; no, she will NOT have any more kids.

It is just so funny how people think they can ask this VERY PERSONAL question out of the blue. What triggers it? My age? The disturbing fact that I have only given birth once? That I am totally content to be the mother of one? That it is so OFF the regular beat not to have two kids? Karolina needs a sibling?
I don’t know. But, I tell you what, from the moment we had decided to have kids we were pretty much set on having only one. Yes, that is true! Only one. Both Peter and I were fine with that. Then I gave birth to our beautiful baby-girl and it sent us to seventh heaven. We could give her everything and anything. She is the joy of our lives, she is easy-going, generous, humoristic, has a great mind and imagination. We have tried to give her everything in our power, and I am not talking only materialism here, of course not, without spoiling her rotten, and I do think that we have succeeded at that. Well, that is easy for ME to say, I don’t know how other people look at her, and at us. But, I do hear what her teachers and instructors at her school have to say about her and that makes me proud and even more secure in my choice of just having one.

When will people start to understand that they cannot ask another person IF she will have kids, and WHEN she (or he, for that matter) will have kids. It is PERSONAL and none of other peoples business. What do we know about the person we have in front of us? Nothing. Maybe the person is trying hard to get pregnant, maybe she has a medical condition, and maybe this is something that makes her feel awful or, quite maybe, she doesn’t even want to have kids. The same thing goes for the couples with only one child …DO not ask when the sibling will arrive.

Have a good Tuesday each and everyone of you! In the metropolitan DC area the drought continues. It will be another day of 80 degrees (25 C) under clear skies...(tad bit fed up, with that too ;-))) )

38 comments:

SweFlo said...

I have also chosen just to have one,for many reasons, both medically and financially I think. People used to ask all the time! I feel I can give more of myself to just one. I am so happy I have a daughter! The only thing that is bad might be when we are old: only one child means not as many grandchildren... My grandmother had 7 kids, her mom had 9! No way!

Cecilia said...

Ibland kan en undra om folk inte har nån skam i kroppen med tanke på sådana frågor.Jag kan ju förstå om nån frågar om man har tänkt att skaffa fler barn,men kan man inte låta det vara sen.Det kan ju vara ett oerhört känsligt ämne på många sätt.

Petchie75 said...

Annika, jag håller helt med dig! Jag har ett antal kompisar som har problem med att få barn och jag vet hur de lider varje gång de får närgångna, okänsliga, nyfikna, dumma frågor om "när ska de skaffa barn".. Jag förstår inte varför det ska vara ngn annans business än paret själva, OM de ska skaffa barn och hur många. Jag aktar mig själv för att ställa sådana frågor, för som du säger så har man ingen aning om vad som ligger bakom. Har förstått att det är värre i södra Europa än i norra, där SKA man bara ha barn och många, och den äldre generation kan inte förstå om man skulle välja ngt annat.
Jag förstår inte varför folk alltid ska lägga sig i andras liv - är det inte bättre att man koncentrerar sig på sitt eget?

Victoria said...

En annan fråga som vem som helst på gatan kastar ur sig är (om man då har en liten bebis): "har du tillräckligt med mat?" Vad är det för fråga?? Varför vill en vilt främmande tant på gatan veta om jag har tillräckligt med mjölk? Har fått frågan flera gånger och jag blir lika förvånad varje gång.

Annika said...

Sweflo:
That is true, about old age. But, on the other hand i guess we can also rely on our nieces and nephews.
It is so irritating with people asking all the time...It is time to just back off...


Cecilia:
Visst är det? Och det verkar som om det är allas ensak så fort man fått barn att bara fråga på. Ännu värre kanske innan barnen kommer också...Personligt, persoligt.

Petra H:
Jojo, kag kan ju förstå att det går etter värre till i syd-europa! katolicismen slår igenom totalt där. Stackars alla som har svårt att blio med barn, eller nåde den som inte VILL.
Visst, det här med att ha barn eller inte verkar vara ngt "alla" har rätt att tycka och inse om...

Victoria:
Jamen VISST! Sådana där frågor minns jag också! Och jag minns när den dam en ggn näbbigt påpekade att K visst inte hade ngn mössa på sig. Det var lite kallt och vi var på väg mellan bilen och CVS, kanske en promenad på 10 meter.
Man förvånas gång på gång...

Millan said...

Du har sa ratt!! Och ja vi har borjat fa fragorna nu eftersom Nils ar 2 ar och vi inte har nagot syskon pa gang. Jag blir sa trott! Det AR en valdigt personlig fraga och vad sjutton spelar det for roll for andra om vi har ett, tva, tre eller inga barn alls?
Valdans bra inlagg det har och alla inlagg om barnafodande har definitivt fatt mig att klura pa ett eget :-) (inlagg alltsa, inte barn :-D)

Anonymous said...

Jag håller med om att det är en personlig fråga att ställa - men - i dagens samhälle frågar man ofta personliga frågor. Vad tjänar du? Vad tjänar din man? Vad kostade ert hus? Politiska åsikter sticks inte under bordet. Sexliv diskuteras, likaså plastik kirurgi och ens och familjemedlemmars hälsa och övriga "problem". Så tyvärr har en fråga som om hur många barn man vill eller planerar att ha, blivit lite vardagsmat. Jag tror att det är vår kultur som gör att vi inte har så mycket privatliv längre.

Fia said...

Oj, jag lämnade just ett långt meddelande men det finns inte kvar?

Jag provar igen.

Ja, vi har ju inga barn och vi har fått ett antal frågor om detta. Inte alltid så snälla frågor.

Nu är det ju så att jag är en cancer-överlevare, jag hade äggstockscancer för 10 år sedan och är naturligtvis väldigt glad och tacksam att jag överlevde, men jag kan tyvärr inte få några biologiska barn efter all skit som min kropp utsattes för då.

Detta visste min man om då vi gifte oss så vi har spetsat in oss på att adoptera. Nu verkar det som om detta kanske inte kommer att lyckas då Kina helt plötsligt har börjat komma med restriktioner beträffande ålder och då faller vi bort pga av min make som är lite äldre än jag. Men å andra sidan så var det "mitt fel" att vi inte kan få biologiska barn så jag kan inte vara för hård om det nu skulle bli "hans fel" att vi inte kan adoptera...vi får skämma bort hundarna mer istället.

Jag är less på nosiga frågor och svara inte alltid så snällt tillbaks. Är det en oförskämd fråga (vilket det banne mig är) så kan de gott få ett oförskämt svar. jag sa för någon vecka sedan att min make hade den dåliga smaken att gifta sig med en defekt kvinna och att det var anledningen. Äh, som man ropar får man svar....

Men du kan väl hålla en tumme att Kina INTE inför denna nya åldersregel, för i så fall åker vi nog och hämtar hem två små tjejer nästa år!! Kram!!

Annika said...

Susanna:
Du har rätt på ett sätt. Men inte fan törs jag fråga ngn jag inte känner rätt ut hur mkt personen i fråga tjänar, eller hur mkt hennes man tjänar. Men i det här fallet kan en okänd person ute på stan som jag pratat med i en minut fråga; så, när ska du skaffa fler barn? Dethände mig ofta, ofta när jag var i parken med K som liten, eller på Fair oaks mall, i "gropen" du vet.
Sexlivet pratar man kanske, kanske om med folk man känner bra, inte andra. Politiska åsikter, ja, om det diskuteras under ett samtal. Plastikkirurgi...ja, men jag skulle inte v¨ga fråga vem som helst om personen tex genomgått en botoxbehandling. men med barn och familjer är det tydligen öppen marknad any time of the week. Trist, men sant...
Tror du har rätt i att personliga och nosiga frågor är en del av vår kultur.

Annika said...

Fia:
Åh Fia!!! Fia, vad stark du är som skriver om det här på min blogg. TACK snälla du för att du vill öppna dig så mkt för oss. Vilken kämpe du är! Nu får jag åter tänka om när det gäller "The Fia Way"...you're amazing!!! Verkligen!!! Otrolig!!!

Vilken bra come-back till personen som frågade dig den otroligt näbbiga och frågan. Där fick han/hon!!! Bra gjort, helt in the Fia way!

Och vad gäller Kina...You go girl! Må det bära.

Den varmaste kramen till dig från mIG!!!

Anonymous said...

Jag bara menar att vår kultur är öppen på så många sätt. Det finns nästan inget som är tabu eller privat att prata om längre. Jag läste Fias inlägg och känner igen hennes situation i min bror och hans fru. Dem kan inte få biologiska barn och väntar också på att få adoptera från Kina. Men som Fia nämner, det har tydligen blivit svårare att adoptera därifrån. Det är jättetråkigt. Det finns människor som inget hellre vill än att få adoptera och säkert finns det massor med barn i barnhemmen i Kina som behöver föräldrar. Hoppas ni får era flickor, Fia!

Anonymous said...

Jadu, det är märkligt vad folk tror att dom har rätt att lägga sig i, och häva ur sig. Hur skulle det se ut om någon gick fram till en överviktig och sa "Och när tänker du börja banta då?" Det är juh precis lika oförskämt...

För mig var det tvärtom, vi planerade ett barn, men det blev två, jag blev gravid direkt efter den första föddes mer eller mindre, och då har kommentarerna varit: Men HUR ska du klara det? Men HUR tänkte ni egentligen? Varför i ALL sin dar skaffade ni barn så tätt, använde ni inte skydd???

Precis lika förolämpande och sårande...

Usch och tvi för folk som tror sig vara förmer eller ha rätt att invadera andras själ

Anonymous said...

Det finns alla sorters människor i vår herres hage... Det är nog många som inte ens inser att det ÄR en personlig fråga, som egentligen är nobody else´s business. Och det är inte bara frågan om barn som triggar dessa människor, det kan ju vara allt från vikt till arbete och studier. Min bästa barndomsvän, som är naturligt smal, har inte bara en gång fått frågan om hon har anorexia exempelvis. Det är helt knäppt.

Annika said...

Susanna:
jag tänkte på din bror och hans fru när jag läste Fias inlägg. Finns ju en del gemensamma nämnare där.
Jag säger också: Måtte ni få era flickor!!! Måtte det inte bli för svårt!
You girls are POWER girls!!
Jag har egentligen inget emot personliga frågor, men det här borde verkligen vara tabu...Se bara på Fia!

Eva:
Det är precis likadant!! fast omvönt. Get a damn life, and stay out of mine, har man lust att säga.
När min mamm hade fött fyra barn (mig och min syster och tvillingpojkar) fick hon frågan VARFÖR hon skaffat 4 barn, och hur hon ens orkade. smidigt, eller hur? Nej, jag förstår precis hur du känner, Eva...

Nej, man går inte fram och frågar ngn om när den personen ska börja banta. Aldrig. Där tar en spärr emot. Men, igen med barn och familjer är det fritt fram.

Petra:
Det har du rätt i, tror jag, att många inte fattar att det är personligt.
Hmmm...Jo, det där att folk möjligtvis har anorexia är säkert helt asvidrigt för den drabbade. Som du säger, många är ju verkligen helt naturligt smala. Precis som om vi skulle gå fram till ngn som haltar och fråga: har du MS? No, I don¨t think so...

Saltistjejen said...

Å vilket jättebra inlägg!!!!!
Tack för att du skriver så personligt och så bra om ett ämne som jag tycker känns såååå aktuellt! :-)

Jag håller verkligen med om att många bara "klampar på" och tror att det är helt ok att säga eller fråga precis vad som helst! Det som förvånar mig allra mest ang detta med "barnfrågor" är att det är så vanligt att folk undrar detta idag, i ett modernt samhälle där det inte alls är självklart att allas högsta önskan är att ens bilda ngn form av kärnfamilj med två ungar, en hund och volvo!

Det finns så många par som faktsikt väljer bort barn! Och det finns även alldeles för många ofrivilligt barnlösa vilket är något som "gemene man" ju faktiskt känner till idag.

Jag har mer förståelse för om man råkar få frågan från en ivrig gammal mormor eller farmor eller någon i den generationen eftersom det förr var så självklart att alla bara "måste" skaffa barn. Och då oftast mer än ett. Det var liksom den "enda vägen" på den tiden. Så kanske är det svårare för dem att ta till sig att den moderna västerländska människan kan göra andra val vilket kan resultera i ett liv utan barn eller med endast 1 och inte 4...

Men unga personer i VÅR generation och även föräldragenerationen. De borde veta bättre! De borde kunna använda sitt sunda förnuft och sluta trakassera sin omgivning med snokiga frågor! Att de ändå gör det, ofta dessutom, DET tycker jag är så konstigt!!!!!!

Vill även säga till Fia att jag blev helt rörd av att läsa din kommentar här!
Jag håller redan krampaktigt båda mina tummar för att ni ska lyckas få era små tjejer!!!!! :-)
Men undrar också, finns det inte andra länder man kan adoptera från som ev inte har infört lika hårda regler???
Eller vill ni kasnke inte adoptera från något annat land än Kina?

Oj!!!! nu ställde ju JAG en personlig och privat fråga!!!!! Ehrrrm, hoppas att du inte tar illa vid dig Fia, och du behöver verkligen inte svara på den!!!! Men jag tänkte att det ju kanske ändå finns alternativ för er även OM Kina skulle höja sina krav...
Kram till dig! :-)

JaCal said...

It's interesting how most people just assume that everyone wants kids, can have kids, can have several kids and think that it's appropriate to ask detailed questions on the decisions. And then also have opinions on the decisions! Since when is there any conclusive research stating that there is ONE way to have a family??

Anyway - kudos to you for writing about it!

And Fia - you rock! I'm now holding my thumbs on both hands for no changing rules. Would those two girls be lucky to end up with you or what!!

Fia said...

Annika, nu klampar jag in på din blogg så du får ta bort detta om du vill, men jag ville bara tacka för alla fina kommentarer, för de värmer så.

Visst kan jag visa upp en kavat sida när jag tycker att folk på ren svenska är dumma i huvudet, men visst har jag gråtit en, två ellr 14 liter tårar över att inte kunna få barn med min underbara make. Åh vi har provat det mesta, medicisk forkning OWES ME!!

Jacal - från Kina därför att de idag är det land i världen som dödar flest flickor, med allas goda minne. Pga av enbarnspolitiken så vill de flesta ha pojkar. Samhället där VET om när någon väntar barn, de har noga kolla på sådant, men då barnet blir en flicka sätts hon ofta ut i en skog eller på ett gärde för att dö och registreras som ett "sent missfall i hemmet" av myndigheterna. Detta tycker jag är så hemskt att om det faktum att jag tar hand om två barn får ett enda litet barn att INTE bli dödat, utan istället lämnat till ett barnhem, ja då har jag fyllt en funktion med mitt liv. Så enkelt och så svårt.

Andra länder skulle i så fall vara Syd Korea, MEN det är en väntetid på nästan 3 år och jag vet inte om vi orkar det. Vi har hållt på nu i fyra år för detta. Man har bara så mycket ork och hopp på det emotionella bankkontot och jag är långt ifrån någon övermänniska. Kram.

Keith said...

Some people do have a lot of nerve to ask folks personal questions like that. It is really none of their business. You certainly are admirable for sticking with your decision and not letting other peoples' opinions sway you. Yes, you should be proud of Karolina in every way!

Desiree said...

Väldigt bra att du tog upp detta ämne Annika. Det är jobbigt att hela tiden få frågan om när man ska skaffa barn. Sedan vi gifte oss för 5 år sedan har vi fått frågan. Båda våra föräldrarpar har tjatat oändligt om barnbarn. Det där med barn är en stor fråga och en privat fråga. Barn är inget man skaffar för någon annans skull.

Fia, du är en stark, modig och helt underbar person. Jag hoppas att du snart får chansen att åka till kina och hämta två små tjejer. Jag ska hålla både tummar och tår för er skull. Du kommer att bli en underbar mamma är jag helt övertygad om.

Annika said...

Saltis:
jag tackar och bugar (niger?).
Det här känns så självklart för mig, men det är så svårt för många att ta till sig.
Precis, man kan ha viss förståelse för att den äldre generationen frågar...faktiskt, det kan jag också tycka. Om min mormor tex frågar varför vi inte skaffar fler barn tycker jag inte illa vara.
Det är värst när folk i vår ålder frågar. Hallå!!??? Don't go there!!
Och Saltis, du har helt rätt; varför måste samma människor fråga om och om igen...Fy sjutton var tröttsamt!!


Jacal:
Yes, people are so opinionated when it comes to this subject. Like they have all the right in the world to impose their opinons on us. Very tirering indeed.

Keith:
Yes, it is very annoying, or it USED to be. Nowadays it is not that much of an issue for me, but it is for a lot of other people out there.
I agree; some nerve. Back off!

Desiree:
Japp, jag förstår bara alltför VÄL hur ofta ni måste ha blivit frågade dessa frågor. Oj, oj...efter 5 år...I can only imagine.
Nej, precis, barn är INGET man skaffar för ngn annans skull. man skaffar dom för sin egen skull.
Jag hoppas du har bra come-back, desiree...

Annika said...

FIA, FIA BAKER!!!!!!

Skulle jag någonsin ta bort din kommentar! ALDRIG!!
Du är fantastisk, och helt enastående!
jag hoppas verkligen att du ska få dina flickor! OCh jag hoppas att det ska hända inom en snar framtid.
jag förstår att det är överjävligt att befinna sig där du befinner dig nu. Eller, jag ska säga NI, både du och din man!

Vilket hem dessa små flickor skulle komma att få om dom kom till det Bakerska hemmet...

you rock!!! The Fia way will go a long way!!

Världens varmaste kramar från mig!!!!

Anne-Marie said...

Jättebra inlägg Annika! Det måste väl vara ett av de mest privata "ämnen" som finns. Folk kan verkligen vara klumpiga och totalt "trampa i klaveret". Jag har ju inga barn och har faktiskt aldrig haft någon större längtan efter att få barn. Som tur är har folk inte frågat mig och det får jag väl bara vara tacksam för. Kram!

Annika said...

Anne-Marie:
Tack för sina ord!
Ja, det där är ju vansinnigt personligt och det FÅR och BÖR inte frågas om.
Var jätteglad över att du sluppit frågorna, för det är inte kul...
KRAMISAR!!

Anonymous said...

Tack för ett otroligt bra inlägg, personligt och öppet och så viktigt. MYCKET bra! Annika, du har verkligen satt igång nåt nu och skapat nåt som väckt reaktioner och fått massor med härliga kommentarer och kloka åsikter.

Jag tycker att förutom att såna här frågor är privata så är de också kränkande och kan göra en ledsen. För när folk frågar "ska ni inte ha fler barn" så frågar de inte bara den frågan sådär bara, frågan är inte ställd utan värderingar bakom liksom. Du kanske förstår vad jag menar. Utan det ligger så mycket bakom frågan och man märker direkt att de allra flesta tyvärr inte tycker det är ok med bara ett barn och det säger de också.

Jag har många gånger fått höra det är så synd om de som bara har ett barn, för de som inte har syskon, det vill man inte utsätta ett barn för. Hu, vad hemskt och fattigt liv utan syskon och barn utan syskon blir bortskämda, speciella och jag vet inte vad. Det är fruktansvärt oförskämt att prata så direkt till en a) mamma som inte har fler barn än ett (av fri vilja eller inte) b) till en person som inte har syskon.
Det får mamman att känna sig otillräcklig, dålig och som hon inte är en bra mamma.
Jag skulle aldrig säga saker till en flerbarnsmamma, som var det verkligen så bra skaffa flera barn, ni jobbar ju som idioer och hinner aldrig med era barn, du hinner ju inte ge allt till dina barn så vi får väl se hur bra de mår som vuxna. Eller nåt liknande.
Men det är helt ok vara oförskämd mot de med bara ett barn och säga det rakt ut.

Vad gäller alla utan barn.
Tyvärr kan jag många gånger tycka att folk som ställer direkta eller indirekta frågor till personer utan barn också mer eller mindre direkt eller indirekt säger/menar att du lever ett fattigt liv. För hur kan livet utan barn vara meningsfullt, rikt och du är inte en riktig kvinna. Såna saker tycker jag man på ren svenska kan hålla käften om. Jag menar, en person som säger till mig "ett liv ut barn är fattigt och meningslöst, bara ett riktigt liv kan man ha med barn" vet ju ingenting om oss, hur vi kanske kämpat länge eller inte kan få barn. Att då säga att om vi inte har barn är vårt liv meningslöst och innehållslöst...

Bra inlägg Annika! En stor kram till dig!

Till Fia,
Din livshistoria rör mitt hjärta och jag är djupt berörd av er kamp för barn! Jag håller alla mina tummar och tår och hoppas verkligen av hela mitt hjärta att Kina inte ändrar på något utan att det ska gå vägen för er!!!! Många mångra KRAMAR.

JaCal said...

Appropå diskussionen ovan - har du läst ut Digging to America, Annika? Tyckte du om den? Jag tyckte den var intressant - väckte en rad funderingar och frågor. Gillade Mayram - som ju boken i slutändan _egentligen_ handlade om.

Fia - må saker och ting falla på plats för er och de sista momenten i processen gå FORT! Vad är ynka 9 månaders väntan mot ÅR! Jag har också förstått att Korea är ännu svårare - och att behovet är störst i Kina.

(och psst - det var Saltistjejen som var undrade om andra länder - inte jag).

Annika said...

Anne:
Visst kan frågor som denna göra en väldigt ledsen. För, som jag skrev, man vet ju inget om människan man har framför sig. Ingen vet ngt, och därför ska man heller inte fråga sådana här frågor.

Jag tycker det är så himla intressant när du talar om hur det är att vara ensambarn. När du och andra har skrivit om det så känner jag mig också helt stärkt i mitt beslut. Att vara ensambarn ÄR inget handikapp. Tvärom, det är nog oftast en glädje (hoppas jag).

Blir så glad, så glad över att du gillar inlägget.
KRAM!!!

Jacal:
Japp, jag har läst ut boken!!! SÅ bra den var. Beundrar Anne Tyler över henens enorma insikt! Hur kan hon veta, och hur kan hon beskriva så bra! När vi diskuterade boken på vår bokklubb fick vi upp en diskussion som var bland de bästa på länge.
jag tyckte också om Mayram...Jättemkt, och jag tyckte så illa om Bitsy, iallafall till en början...eller hela boken förresten. Mkt, mkt bra BOK!!! vill läsa mer Anne Tyler nu!

Desiree said...

Från det ena till något helt annat. Jag har kollat upp vad det där goda brödet heter som säljs på Costco. Det är Artisan Bread Multigrain. Det smakar faktiskt nästan som gott hembakat svenskt bröd. Gott att äta precis som det är eller att rosta.

Villa Nian said...

Oj, Annika! Du anar inte vad jag förstår dig! Jag är 40 år, har haft stadigt sällskap sedan jag var 20 (två män) men hör och häpna INGA barn. De frågor och ibland rena angrep på min person -" man är ingen kvinna förrän man fått barn" - är otroliga. Och många gånger tar människor för givet att jag inte tycker om barn... och att min barnlöshet är helt ok att bedöma och kommentera....Nu för tiden orkar jag inte ens diskutera de här sakerna. OCh frågorna har blivit mindre på senare år, tack och lov för det.

Jag önskar verkligen att alla som vill ha barn, om det så är ett eller flera, får de barn de vill ha. Om man får mer än vad som är norm så hoppas jag att andra människor kan låta bli att var fördömmande över det.

JAg hör även ofta kommentarer på gamla och unga mammor....det ena är bättre än det andra! Gissa om jag tycker sånt är rent skitsnack (det brukar jag säga också :-)), bra förälder har inte med åldern att göra! Kärleken till de barn man har är viktigare.

Min barnlöshet är frivilligt vald och tyvärr så stör det många. Men det är mitt val.

Oj va långt det blev!
Tack för ett bra inlägg!

Anonymous said...

Bra inlagg Annika!! Det har ar ett amne som manga har svart att prata oppet om, varfor man valt si och sa manga barn och varfor man valt att inte foda barn. Valet ar upp till var en och en!

Till Fia: Lycka till Fia! Jag haller tummarna for dig och din man!

Annika said...

Desiree:
tack för tipset om costco brödet. måste ändå ut dit i veckan för att köpa en ny sophink...
Låter som ett supergott bröd!


Tina:
jag hör dig! Jag förstår att du har utsatts för massor med frågor och undringar, och att du bara har velat vråla: back off!!! Det är som att man ska skådas under lupp om man inte har barn. Inte kul. Det är verkligen konstigt att det är så här i vår tid.
jo frågorna lugnar ner sig med åren, jag vet...
Och du, jag håller helt med dig om det här med unga och gamla mammor! Kära nån, att vara en bra mamma sitter väl inte i åldern! Inte alls.
TACK snälla Tina för din kommentar!!
Glad att du gillade dagens inlägg, verkligen!!!

Veronika:
Tack Veronika!
Visst är det upp till var och en. Det är inget som man ska ta lättvindigt påm tycker jag...

Ja, you go FIA!!!

The Hanssons said...

Oj...vilken härlig diskussion. Ett ämne som berör. Vi har fem barn och frågor som......
ska ni befolka världen själva....och kommentarer som...kopieringsmaskinen funkar ser vi.....och lidande blickar och små kommetarer som.....oooohhh...är du inte trött, så många.....
är jobbiga först men sen lär man sig att ignorera dem.
Barn skaffar man OM man vill och HUR MÅNGA man vill man vill och NÄR man vill och det har inget med manlighet eller kvinnlighet att göra utan det är ett personligt val. Som ingen annan har med att göra.
Ha en bra vecka

Mie said...

Ja du Annika, så fort man inte följer mallen...
Det gjorde inte vi heller. Först fick vi ett barn -92 och när han var 2,3 år undrade alla över nästa men vi var nöjda med ett barn.

Sen flyttade vi isär under ett år och alla frågor tystnade. När vi sen flyttade ihop igen ville vi ha ett barn till o han kom -98.

Nu finns det många som tror att bara den lille är vårt gemensamma barn och att den store är min eller mannens från ett föregående förhållande. För så ser mallen ut i Sverige idag.

Fast varför ska man behöva förklara?

Ha en fin onsdag o kramar från andra sidan pölen!

Lia said...

Annika!
jag ser att du fick lite inspiration av mitt snoriga, gnällinlägg på min blogg=) Tack för att du visar att jag inte ver helt överkänslig!
Jag kan ge dig en till brinnande fackla: jag har studerat i snart fem år för min specifika examen, Jobbmarnaden ser inte så vidare ljus ut, och det gör näturligtvis att jag har ont magen och drömmer mardrömmar om att gå arbetslös. Ändå får jag dessa hjälpsamma (?) kommentarer:Vad ska du göra sen? Du får vål vara lite flexibel. Det låter lite väl naivt att låsa sig till dina ämnen eller till ditt stadie!
Här kommer det svar jag vill ge: jag är gymnasielärare i svenska och historia. Jag valde detta med omsorg och är som bäst i den typen av pedagogik. Jag är också pedagog, och älskar mina elever så mycket, att jag skulle skämmas att "leka" med deras viktiga3 år på gymnasiet och undervisa i ämnen som jag inte behärskar. Alla elever har rätt att få en välutbildad och engagerad lärare. Dessa två hör av naturen inte alltid ihop.
Men säger jag detta då?! Nää, för det är svårt att i ett utbildnings- och lärarfientligt land visa att eleverna betyder så mkt för mig, och att jag själv inte tycker att jag är någon underkvinna, som kan undervisa i allt. jag säger ingenting, för det är tufft att vara tuff när man just blivit kallad NAIV.
Långt inlägg, borde kanske ha varit på min egen blogg=) Tack igen vännen!!
Lia

Annika said...

Nika:
Jamen, det är ju SÅ. FOLK ska liksom ALTID ha en åsikt. Ett barn, noll barn, fem barn! Det är väl det enskilda parets ensak. Ingen annan bör lägga sig i...

Som jag sa fick ju min egen mamma höra kommentarer också för att hon hade fyra små barn 0-6. HUR kunde hon? Hur orkade hon? Hur kunde man ens vara funtad om man skaffade fler än två barn? Kul kommentarer...
Och jo, dom fick ju också höra det som du har hört; ska ni ensamma befolka jorden...
SUCK!!

Tack för din kommentar, Nika!

Mie:
Okay, intressant!!! Kan tro att du massor med ggr fått höra om stora sonen skulle vara ert gemensamma barn...Snacka om JOBBIGT att lyssna på.
Är det så konstigt om man nu väljer att bo isär under ett år? det är visst det. Back off, det finns alla möjliga varianter på det här temat.
Och jag tror aldrig att folk kommer att fatta att dom inte SKA fråga och lägga näsan i blöt...

Tack Mie! Kramar!

Lia:
Ja, det blev ju så att diskussionen kom in på ett barn ,eller flera barn...Mkt tack vara ditt inlägg!Bra kommentarer har alla lämnat!
Jo, det du skriver om angående din lärarutbildning är ju också ett tema av "back off". Klart att barnen ska få ha bra lärare som är utbildade inom sitt område. DET är ju en självklarhet.
KLART att man inte kan undervisa i tex matte om man är utbildad för hi och eng som du är!
Jag önskar dig verkligen DET rätta jobbet, Lia!
Kramar!!

Elisabeth said...

Konstigt det där att folk ska fråga om just detta. Det, om något, är ju att lägga sig i folks privatliv! Något annat som stör mig i det här med syskon vs inte syskon är att så många tycks tro att alla ensambarn önskar att de hade syskon, och att alla ensambarn blir bortskämda och självupptagna människor som inte klarar att ta ansvar för någonting (eftersom de aldrig suttit barnvakt eller delat leksaker med sina syskon...). Jag, som är ett s.k. ensambarn, har då aldrig saknat syskon! Bortskämd är jag då inte heller, och är det något jag fått lära mig så är det att ta ansvar. Detsamma gäller för övrigt två av mina kompisar, som också är ensambarn.

Annika said...

Elisabeth:
D¨är du ytterligare en person som stärker mitt beslut om att "bara" ha ett barn. Jag tror inte heller att man lider för att man är ensam, men folk har ju så himla mkt ideer om det här. Överallt, i alla länder...
Detta är verkligen en högst privat grej, och varje fldrapar måste göra vad som känns bäst för just dom.
Tack för din kommentar, elisabeth!!

Saltistjejen said...

Elisabeth,

ja jag är också ensambarn och har ofta fått kommentarer om att "ensambarn är bortskämda". Måste dock tillstå att jag nog varit bortskämd som barn. Inte med så mycket materiella saker kanske (även om det inte saknats vare sig kläder, skidutrustning, cykel eller annat som kanske vissa barn inte har?) utan främst så har det nog varit fråga om TID. Ja, mina föräldrar har haft mycket tid för mig. Och det är ju ganska självklart att har man ett barn så har man mer tid att ägna åt det barnet än om man har fler barn. Såklart. Detta sagt utan att lägga några värderingar i det.

Men jag vill isåfall dela med mig av vad min mamma sa en gång när jag ko hem och berättade att någon (jag minns inte ens vem) sagt att "ensambarn oftast är sååååå bortskämda". Hon svarade med att "jaha, men det spelar ju ignen roll så länge man itne tar skada av det!".
Och det tycker jag var så himla bra sagt!!!

Annika said...

Saltis:
BRA sagt av din Mamma!!! Det ska jag lägga på minnet eftersom jag ibland får det påståendet slängt i ansiktet.