Inget rubbar hans lugn.
Peter är lugn, trygg och totalt ankrad.
Logisk.
Lugn finanskille som håller koll på mycket.
Rubbet.
Jag blir lätt nervös, oroar mig, undrar mycket, änglsas över ditt och datt.
Samtidigt är jag glad (för det mesta), lättsam och njuter av tillvaron.
Jag ser till att vi har det mysigt hemma och att vardagslivet flyter på.
MEN, vi blir bägge två nervösa då vi funderarar över var Karolina kommer att hamna då det är dags för universitetsstudier.
Då blir Peter också lite darrig. Jodå, även han kan skaka.
Just nu pågår aktionen att försöka få Karolina att gå på universitet i Virginia.
Barnet själv vill inte lyssna på det örat.
Men vi föräldrar försöker påverka och pusha lite.
Virginia har erkänt bra universitet.
Vissa av dem är bland de bästa i landet (UVA och William and Mary, tex).
Den 16 mars ska vi ta en helg i Harrisonburg, VA där James Madison University ligger.
JMU, liksom de andra stora VA-universiteten, är ett populärt val bland high school ungar i Northern Virginia.
Vi har två grannbarn som går på den skolan. Bägge stormtrivs.
JMU ligger ca 20 mil sydväst om Washington. Alltså skulle hon komma att bo på campus om hon börjar där.
Då vi åker ner till JMU i mars ska Karolina bo hos grannflickan på campus medan vi är där. DET tror jag blir jättebra. Karolina får vara med mitt i smeten bland collegeungarna.
Maken och jag får vackert bo på hotell som det gamla strävsamma par vi är.
JMU har en bra dramaskola.
De har ett bra rykte, och skolan ligger vackert.
JMU är ett stort universitet i en liten landsortsstad.
Staden är en sann universitetsstad.
DET gillar vi.
På så sätt skulle Karolina få ta del av ett levande universitet med massor av kultur, klubbar och föreningar.
Nej, jag vet att det inte är vårt val.
Jag vet också att ens barn måste vara fullkomligt taggad för att det ska bli en bra början på universitetsåren.
JAG vet att det måste vara barnens val. OCH det är klart att vi tittar på college i New York, Pennsylvania och Massachusetts också. Naturligtvis gör vi det, och naturligtvis ska vi resa dit.
Men...
Peter och jag lägger oss inte vad hon vill plugga.
Att hon vill ta en examen i drama är helt OK.
Det har ju varit hennes dröm sadan hon var mycket liten. Det är klart att man måste försöka fånga sin dröm.
Förverkliga den.
OCH vi stöder också att hon vill ta en underexamen i journalistik.
Vi tycker det låter som en bra kombination.
Karolina är duktig på att skriva.
Det ligger i hennes familj, på bägge sidorna.
Karolinas farmor är utbildad journalsit, liksom min moster.
Skrivandet finns mycket nära, och mycket påtagligt.
Sådant ska utnyttjas.
Nyfikenheten--som är så viktig för en journalist--finns också.
Jag var på Barnes and Noble igår och botaniserade bland böcker.
Som vanligt fastnade jag vid böckerna för college och universitetsstudier.
OCH som alltid blev jag stressad.
DET är så mycket som ska klaffa och stämma innan allt är sagt och gjort.
SÅ mycket att tänka på, sååå många deadlines, så många ansökningar, så mycket pengar.
Det är verkligen inte en promenad i parken.
Nej, det är snarare en fight i djungeln.
Jag köpte den övre boken, och den är tjockare än den tjockaste telefonkatalog. Mastigt much? Ja det kan man säga.
Nästa lördag, den 9 mars, skriver Karolina sitt första riktiga högskoleprov.
Alltså, SAT-prov nummer 1.
DET blir nervöst för henne.
Vi är glada att hon tagit/tar dessa SAT prep-klasser. De är guld värda, och Karolina tycker faktiskt att det är roligt att ta dem!
TACK och lov för det!
Hyllmeter efter hyllmeter med böcker om colleges och unis. Valen är många, på alla sätt.
Jag ska andas lugnt. Peter också.
Vi ska ro detta i hamn.
Allt löser sig vare sig det blir inom eller utom staten.
Om ett år vet vi förmodligen var hon hamnar.
Om bara ett år.
Tänk så mycket som ska falla på plats INNAN dess.
Lugn och fin...
Lugn
OCH
Fin
Sååååå.....