Friday, January 30, 2015

EFIT!

Hej och godmorgon!


NU var det ganska länge sedan jag körde en såkallad EFIT här på min blogg. Ett Foto i Timmen alltså.
Jag tänkte att jag kunde knåpa ihop en sådan.

Detta är vad som hände igår, torsdag.



Ca 7:30.
Jag gör mig en liten kaffetår. Numera går jag inte upp vid 6 längre om morgnarna, för det behövs  inte längre. Dock, vid 7:30 är jag alltid i farten. Idag tog jag mig en liten slurk. I vanliga fall får slurken vänta tills efter min PW. Dock, ingen PW igår.



Ca 8:30
Jag sitter vid min dator. Ja, på just den här platsen sitter jag varje dag. Min skrivplats i världen.  Also know as mitt köksbord!!
När jag tittar till vänster ser det ut så här.



Ca 9:00
På väg till svennefrullen. Ni vet, den vi har varje torsdag. Idag var det Lotta här i Reston som var värdinna. MUMS!! Det tar mig ungefär 10-15 minuter att köra till Lotta, beroende på trafiken.



Frullebordet. MUMS!!! Lotta bakar alltid allting själv. Jepp, och allt så jäsikens gott!!



Ca 10:00
Juvelen i kronan!! Semlorna!! Men gud vad goda!!! Jaja, hembakade. En ren fröjd.



Ca 12:00
Jo, vi är kvar hos Lotta...



Ca 12:45
På väg hem igen! Ingen ide att åka och handla eftersom det är lunchrusning och fullt vid Whole Foods (dit jag skulle). Bäst att åka hem en stund.





Ca 13:30
Lite mailande.




Ca 14:30
Whole Foods. Alltid en trevlig affär att handla i. Jag köpte nya tulpaner + middagsmaten. OCH, SÅKLART, clementiner!!






Ca 15:30
Jag tycker om att läsa morgontidningen i pappersformat. Idag läste jag den först på eftermiddagen. Det går bra det också.



Ca 16:00
Ja, jag har ju sagt att clementiner är en stor svaghet hos mig...



Ca 16:30
När jag kom upp från källaren såg det ut så här då jag tittade in i mitt kök. :-)



Ca 17:30
Tänk att det är så här ljust när klockan är halvsex.



Ca 19:00
Middag. Hälleflundra, broccoli, pressad potatis. Gott!!


Ca 20:00
Säsongsfinal av Biggest Loser. Visst, vi tittade.



Ca 21:00
Säsongsfinalen fortsätter och jag dricker te.



Ca 22:00
Och jag ser sista avsnittet av en av de bästa serier jag någonsin sett. Vilken underbar serie, Parenthood. Peter och jag började titta, via Netflix, i augusti. Där ligger de första fem säsongerna, och den sista har sänts på NBC sedan i höstas.
Ja, visst grät jag under det här avsnittet.
Gud vad jag kommer att sakna The Bravermans och alla ingifta....



Ca 23:00.
Isäng. Jag släcker runt midnatt nästan varje natt. Boken är SÅ bra!!



Ja, och nu är det helg.
Det är Super Bowl på söndag, alltså finalen i NFL (National Football League). Stor festdag i detta land. Vi är bjudna på ett Super Bowl Party då. Trevligt.
Men, det hotas också med en större snöstorm på söndag. SÅ vi får se om vi kommer iväg på festen.
Iallafall ska det bli väldigt skönt med HELG.
Ha en toppenhelg, kära ni!!

Thursday, January 29, 2015

Torsdagen kom...


Godmorgon sköna torsdag!!



* MER om snödagar och stängningar.
En läsare, Anna fair and true, påpekade något igår i sin kommentar
som jag HELT glömde bort att skriva om, och som är SÅ viktigt i sammanhanget!
Anna har 100% rätt!
Att skolorna stänger beror naturligtvis också på stämningsrisken!!
INGEN skolledning vill ha på sitt samvete att till exempel high school elever kanske kört i diket.  Eller att någon (gud förbjude) kör ihjäl sig, eller ngn annan (det kan drabba elever, lärare, skolpersonal eller föräldrar).  Ingen vill vara med om, och deala med efterföljderna (läs gruvliga stämningar), om skolbussar fulla med barn glider av vägen. Ni förstår vilket liv det skulle bli.
DETTA är en stor anledning till skolstängningar DESSUTOM. EN jättestor.
Eftersom snöröjningen är dålig får elever ibland också nästan stå mitt i gatan och vänta på sina skolbussar. Betänk om någon elev blir överkörd? DÅ tar det hus i helvete.
Anna påpekade också att skolbussar måste röjas från snö INNAN de kan hämta upp barnen längs sina rutter. HELT rätt, de bussarna står parkerade under bar himmel varje natt. Inga garage, nej.  De måste röjas från snö innan de kan köra ut på sina rundor.  OCH de som KÖR skolbussarna måste kunna ta sig till bussarna.  Skolbussar börjar rulla runt 6 på morgonen (på vissa rutter ännu tidigare), och DÅ ska de vara avskottade och klara!
Komplext minsann.
Återigen så är detta med skolstängningar ingen lätt historia.
Tack Anna, detta är mycket viktig information!!!!



Bägge dessa bilder är lånade från webben. Men de är från Fairfax County, kommunen där jag bor.  Bägge är tagna under det snöfall vi hade i början av månaden då skolorna inte stängde.  Detta är bara två fall, och jag garanterar er, det fanns otaliga den dagen.  




*  Normala vintrar.
Finns de ens längre? Någonstans?
Jag tycker att det verkar upp och ner över hela klotet. Där det ska vara stänga vintrar är det knappt någon snö. OCH vi, som inte brukar ha så kallt och mycket snö, har de senaste åren varit hårt drabbade.
Ja, visst kan man tycka att det är märkligt att vi inte har vinterdäck, det tycker ju JAG också. MEN vi ska också ha i åtanke att många vintrar ligger temperaturen på mellan 0-5 plusgrader för det allra mesta. Ibland faller lite blötsnö.
Det är ju också en anledning till att folk inte har vinterdäck. Naturligtvis. Det är inte värt det, helt enkelt.
MEN, som sagt, vintrarna HAR ändrats. Vem vet? Om några år (eller vem 17 vet…) kanske vinterdäck sitter på var mans bil.



*  Semlor.
LÄNGTAR. När jag ser bilder på semlor på bloggar och på insta får jag akut semmellängtan. Alltså, semlor, kan det vara världens godaste kaffebröd? I min värld kan det nog det.
När jag var hemma på vintrarna förr kunde jag äta otaliga mängder semlor.  Sluka dem på olika konditorier runt Stockholm.
Tyckte alltid det var en skymf då vissa konditorier blandat mandelmassan i grädden.
MYCKET mandelmassa ska det vara! MASSOR. OCH massor med grädde, och bullen ska smaka mycket av kardemumma.
Nej, gud, jag avlider av längtan!!
Semmelwrappen, årets semmeltrend i Sverige, är lite kul. Men jag vill absolut helst ha en vanlig klassisk semla.  Traditionellt SKA det vara!!!
SÅG också bilder på korvbrödsemlan. En semla i korvbröd. KOMISKT.
Nä, ge mig en vanlig. FAST, jag skulle nog gärna prova både wrappen och korvbrödsemlan, bah’fö’att, liksom!
BAKA då, säger ni!! Nä, men jag får inte till brödet. ANNARS skulle jag gärna baka!! Men jag misslyckas med allt jag har bakat här.
IDAG är det svennefrulle, och vi ska verkligen FÅ semlor!! UNDERBART!!!! Ja, det min kompis Lotta som bakar, såklart. Mmmm….snart ska jag åka iväg…



Bilderna lånade från Expressen.  Tycker inte att korvbrödsemlan direkt ser aptitlig ut.  Men ja, jag skulle prova om jag fick en :-)



*   Kan man åka/gå någonstans utan…
..mobilen?
Ibland blir jag så trött på mig själv. Min iPhone finns alltid inom räckhåll. NATT och dag.
Knäppt nog har jag den alltid på tyst läge, och den vibrerar inte heller. Därför missar jag telefonsamtal, och det är inte heller alltid så att jag ser SMS direkt heller.   Dock, jag har iMessage på min dator, så skriver man till mig från en iPhone, eller padda etc så ser jag det nästan direkt iallafall. OM jag är online, vill säga.
MEN telefonen är TYSSSST. Men den är MED!! Alltid.
Ibland får jag leta som en galning efter den, om jag förlagt den.  Nej, kan inte ringa den, för det hörs ju inte...
För någon dag sedan for jag till Whole Foods här i Reston. Det är inte långt dit. Heck, det tar väl 6 minuter att köra dit eller något. Men då jag kommit en bit på väg så märkte jag att luren inte var  MED. Funderade en kort stund på att åka hem och hämta den, men hejdade mig. Det började sedan att snöa, och jag tänkte att nu får jag väl verkligen ångra att jag inte tog med telefonen. Naturligtvis och självklart gick allt bra. Jag skäms ibland nästan över hur beroende jag är av både lur och dator.
Man kan inte tro att jag vandrade på denna jord i 32 år innan jag fick en mobil i min hand, och det gick ju utmärkt väl det MED!!

Nä, men hörrni, nu drar jag och äter årets ALLRA första semla.
Jag lär inhalera den.
The rest  of you, stay classy!!

Wednesday, January 28, 2015

"Varför stänger skolorna i USA när det snöar?"

Godmorgon onsdag!


Varje vinter får jag frågor (från läsare i norden) om snö, snökaos, skolstängningar i samband med snöfall och vinterdäck på bilar. Ja, listan över undringar kan göras lång.

Idag tänkte jag att vi ska bena ut det mysteriet. Lite iallafall. Så gott jag nu fattar det…


Samtliga bilder i dagens inlägg är tagna igår. På min väg till, och från, Starbucks. Alla är tagna med Canon.

Det går egentligen inte att säga; varför stänger skolorna i USA då det snöar?
USA är jättestort, och dess regioner många; Northeast, Mid-Atlantic (där jag bor), The South, The Deep South, The mid-west, the rockies, Southwest, Northwest och mer därtill…
ALLA dessa regioner är olika.
Vad som gäller hos mig gäller inte i Minnesota, eller i Maine.
Det som gäller i Georgia gäller inte här.
Om Texas stänger för en centimeter snö betyder det inte att Washington gör det.
OCH om skolorna i Vermont håller öppet för 60 centimeter snö betyder det absolut INTE att skolorna hos mig håller öppet.
USA är enormt stort.





Som vanligt är min referensram , som alltid, Washington DC och Northern Virginia.
Varför stänger då skolorna här då det snöar?
Först och främst, ingen har vinterdäck, ingen. Betänk att köra på isiga, hala, snöiga väger med sommardäck. DET är inte så roligt. Tvärtom, det är skitläskigt. OCH även farligt!!
Skolbussarna har inte vinterdäck heller, och de flesta barn och ungdomar åker skolbuss till sina skolor. Ni vet, sådana där amerikanska gula bussar.

Snöröjningen, den är inte heller som den är i norden. De har mindre, svagare plogar här. De har heller inte samma vana att röja snö på effektivt sätt som man har hemma.
Det kan ta ganska lång tid ibland innan snöröjningen hinner till vissa områden.
De  (snösvängen) tar inte heller direkt någon större hänsyn till att det finns trottoarer. Trottoarer glöms ofta bort, eller så dumpas snön där i vallar.

En eloge till Reston, dock.
Reston Association plogar samtliga parkvägar nästan direkt. DET tycker jag är helt otroligt!!
OCH jag uppskattar det verkligen!





Att köra utan vinterdäck på dåligt plogade vägar är inte roligt. OCH då ska man därtill räkna in massor med bilförare som INTE är vana att köra i snö.
Jag tog mitt körkort här i USA, och jag kan absolut inte kalla mig säker bilförare i snö FAST jag är från Sverige.
Dessutom är metro-DC en smältdegel. Här finns folk från jordens alla hörn. Somliga är vana vid snö, medan somliga knappt sett snö förr. Alla ska dela på vägarna i snöfall.
Snösvängen hinner inte med att röja i den takt snön faller, inte ens på stora vägar.



Den här vägen ligger nära mitt hus. Som ni ser var den igår fullt körbar.  Nemas Prob!!!

Mindre väg i ett villaområde.

Många är vi (jag med) som kör stadsjeepar och SUVs. De bilarna har fyrhjulsdrift, vilket ju hjälper till viss del. MEN det är INTE som att köra med vinterdäck eller dubbdäck, inte ens i närheten.
Många bilförare som kör sagda SUVs kör ofta ner i diket, eller slirar av vägen, eftersom de tror att de kan dra på ordentligt på vintervägarna. Big mistake, big, huge…

Skolorna då? Igen.
Ja, att ta beslut om skolstängning av kommunens skolledning (och på privatskolor) ÄR inte lätt. Ibland vet de inte hur vädret ska bli då de beslutar om stängningar eller framskjuten skolstart (oftast på 2 timmar). ÄNNU svårare, och mycket bökigare, är det om de under dagen tar beslutet av stänga skolan tidigare.
Skolledningar får alltid ta emot klagomål i massor från föräldrar under vintern. Antingen för att de stängt i “onödan” eller för att de varit öppna. USCH för att sitta i beslutsgruppen, tänker jag…
Under den större snödrabbning vi hade i början av januari stängde inte skolan i min kommun. Snön visade sig vara grym då den föll, det var isande kallt och vägarna i otroligt dåligt skick. Fairfax County Public Schools, där jag bor, mottog under den dagen mer klagomål än någonsin förr. OCH de låg trea på Twitter den dagen.  Många voro de arga Twittrarna!
Men, kommunen visste JU inte hur illa det skulle bli. Det visste inte ens meteorologerna den gången.







Men visa mig den unge som inte ÄLSKAR en "snow day".  OCH när Karolina bodde hemma såg jag själv dessa snödagar som naturens gåva till alla utarbetade skolelever!!  JO, jag är självklart medveten om att alla föräldrar inte känner så.  Tvärtom.  Dock, så kände jag...



Jag har själv suttit med hjärtat i halsgropen då jag kört Karolina till skolan. När hon gick i lågstadiet och mellanstadiet låg hennes skola på toppen av ett backkrön. OCH vid den backen blev/blir det kaos, rent kaos, då det snöade. Bilar slirade, bilar tappade kontrollen, bilar bara gled.
Vid snöfallet jag tidigare berättade om, det i början av januari, såg jag bilder från Karolinas gamla ES (Elementary School). Bussar och bilar hade fått stanna på den stora vägen nedanför backen, och där fick de släppa av barnen. Samtidigt buntades all trafik ihop, och ingen kom fram. Rent kaos.


Det fanns en period, innan jag fick barn, då jag också fnös åt skolstängningar och snö. NU förstår jag bättre. Det är absolut INTE svart eller vitt. Det ÄR en gråzon. Och numera har jag STOR förståelse varför skolor stänger vid snö.
Det jag inte har förståelse för är när skolor stänger vid sträng kyla (utan tillhörande snö). DÄR går min gräns. Men vid större snöfall— och halka—oh you bet I understand!!






Karolina är på Elon nu, förstås. Nej, de har ingen snö där hon är i North Carolina.
MEN just nu har studenterna en veckas LOV från universitetet, mellan Winter semester och Spring semester. Nej, Karolina kommer inte hem, hon genomgår sin såkallade Rush denna vecka (Greek life), mer om det i framtida inlägg.
MEN många av de äldre eleverna hade planerat att åka hem just den här veckan. OCH som ni säkert minns kommer de flesta studenter på Elon från Nordöstra USA, med Massachusetts i spetsen. De studenterna KAN inte åka hem. Karolina har så många vänner som nu sitter fast på Elon den här  veckan. Det är ingen ide för dem att ens tänka på att styra kosan norrut nu.
Flygplatserna i Boston är inte öppna, Amtrak (tågen) går inte nu och bussarna kommer inte fram i snömassorna. Många stora vägar stänger vid stora snöfall.




En annan faktor vi ska räkna in är snömängden.
När det snöar här så kan det snöa på ett sätt jag knappt aldrig har skådat hemma.
Det vräker ner, snön faller som i sjok. Det drivar upp sig så totalt.
Ofta kommer dessa stora snöoväder, som stormen Juno i Boston, i sällskap med hårda vindar och så kallad Thunder Snow. Thunder Snow har jag varit med om några gånger här i DC. Det dyker upp under stora snöstormar då snön faller i sidled--sjok--i luften. Plötsligt börjar det åska och blixtra också. DET är ett mycket, mycket underligt fenomen, men inte helt ovanligt under våra så kallade Blizzards.
Jag minns aldrig att jag upplevt det naturfenomenet hemma om vintern.


DC drabbades INTE hårt av Juno.
Vi fick ett “lagom snötäcke”. Skolorna i NoVA, de flesta, höll stängt igår. Rent krasst hade de säkert kunnat vara öppna, men återigen, det är ett svårt beslut.
Skolbarnen i Fairfax County har numera 11 inbakade snödagar om året. DET är nytt för det här skolåret. När Karolina gick i skolan här hade de endast tre snödagar per år.




Min bil.  Inte så mycket snö, som ni ser.  

Snödagar?
Inget man ska döma för hårt. Inget är svart eller vitt då det kommer till dem.
Inget  är “töntigt”. Eller ja, ibland är det det, men…
För det mesta har snödagarna sina rutiga skäl.


Utanför mitt hus på golfbanan.  GISSA om det är KALLT där när vinden viner...


DET var förresten helt underbart att vara ute och vandra i gårdagens vinterväder!!!

Tuesday, January 27, 2015

Snow turned to bread...

Goodmorning!


As I am writing this a few flurries are falling.
It is dark, damp and cold.
The temperature lingers around 32 degrees (0C).
This is truly the worst, most boring, kind of winter weather.
This kind of weather makes me cold, to the bone.


In Boston, and even in New York City, they are getting slammed by this weather system.
It is said to be a winter storm of epic proportions.
Not here, not where I am.
It might be for the best.

I think we had our most epic storms back in 2010. I’ll never forget that. Last year was rough, too. And 2004 and 1996.

It is nice (IF you have power, heat and food) to be snowed in for a while. I have always liked that feeling.


When I grew up, in Stockholm, we never got snowed in. No, we dealt with winter.
School was always in session. Always. We could get dumped by blizzards, but we still had to go to school.
It is different here. I’ll write a post about that in Swedish tomorrow.
It might be easy to JUDGE. BUT, do not judge too fast, or too hard.
As a matter of fact, it is NOT a black and white subject.
More about all that in tomorrow’s post.


When you grow up in a winter county, far north on this planet, you will just have to DEAL with winter.
Learn to deal with it.

I have always loved the season. Always.
I was happy as a lark when it snowed growing up. We took a advantage of the snow, too. Every day after school we went sledding. And, almost every night we went ice skating in a nearby park.
Sometimes we just stayed inside, played with Barbies, drew pictures, played games, drank tea and what not.
My mom used to bake. She baked almost every day, or several times a week, at least (no matter if the snow fell, or not).
We got home from school and found freshly baked graham rolls (Cranks bread) that we devoured with plenty of butter and cheese.
She baked cinnamon and cardamum buns, too. And they were so darned good.
But, guess what, at that time in our lives we liked store bought bread better (spoiled brats who did not understand how good we had it). We (me and my sibs) were jealous of our friends whose parents bought bread from the stores, like Skogaholmslimpan (a very popular loaf of bread).
In the meantime, we had the best bread at our own house. Our friends used to love to come to our house and have bread and tea (when I am writing tea I always mean HOT tea) after school ( I am not sure that my mom really appreciated that, but…).
Graham rolls, cinnamon and cardamum buns, långpannebröd, Anis and fennel loaves. SO many wonderful kinds of bread.
Gosh, I get hungry just thinking about it.




OH-KAY, I was going to write about snow and storms, and I ended up writing about bread.
So, it is.

I hope all of you in NYC, Connecticut and Mass are just fine. I know this storm is, indeed, a big one for you!!


Have a nice Tuesday!

Monday, January 26, 2015

Helgen som gått

Hej och godmorgon måndag!


När jag skriver detta vet jag att meteorologerna länge talat om att vi idag (eller natten som gick) ska få en större snöstorm.
Vi får se hur det blir med den saken?
Jag tror det då jag ser det.

Kommer att skriva mer om snö, snökaos och snödagar (stängda skolor) senare i veckan eftersom frågor om SNÖ och KAOS kommer upp här på min blogg varje vinter.
SO, ma dears, stay tuned…


Helgen som just avslutats då?
Vi kan ta det som en liten lista.


*  Helgens film?
Helgens film blev Wild med Reese Whiterspoon. Yours Truly ger den FEM stjärnor!
Fantastisk film, baserad på en verklig historia, om Cheryl som vandrar The Pacific Crest Trail genom Kalifornien, Nevada och Oregon. Hon gör--under vandringen-- upp med hela sitt liv, sina sorger och sin ångest.
Otroliga naturscener!! PLUS att jag tycker att Reese är helt OUTSTANDING i sin roll!
Reese är Oscarsnominerad, och hon förtjänar en vinst. MEN, jag tror det blir Julianne Moore som tar hem den statyn iår. Nej, jag har inte sett Julianne Moores film, Still Alice. Den står på listan.
Men tillbaka till Wild.
Jag blir så sjukt imponerad--dessutom--av folk som ger sig ut på dessa vandringar, och genomför dem. För gissa om de har det tufft emellanåt med terräng, väder och vind.
Men å vad de får uppleva, och SE!!! Vilken natur de vandrar i. Vilka stigar! Och vad mycket intressant folk de möter längs vägen.
The Triple Crown i USA lär vara att vandra The Appalachian Trail här på östkusten, Pacific Crest Trail på västkusten och sedan The Continental Divide Trail som går från Mexico till Kanada genom The rockies; Colorado, Wyoming, Idaho och Montana.
Har man vandrat dessa tre leder kan man kalla sig Triple Crown Hiker.
Det är inte utan att man blir sugen…PÅ riktigt.





*  Film ÄR bäst på bio.
Absolut!
MÅ biosalonger och biografer få fortsätta leva. Älskar att se film på bio. Numera är ju fåtöljerna SÅ BEKVÄMA, och man har så mycket rum för benen. Dessutom slipper man vara rädd för att någon ska skymma duken eftersom alla biosalonger numera har såkallad “stadium seating”.
Vi såg WildAngelika Film Center i närheten av oss (Fairfax), och där gick det bra att köpa vin, eller öl, och ta med in i salongen också. Bra, tycker jag. Varför inte?
För mig och Peter blev det dock bara en coke zero och popcorn.

*  Ondast?
Min rygg. Fattar inte vad som hänt. HAR så ont på höger sida ryggen, det strålar ner i höger lår. Det känns så jobbigt, och handikappande. Det känns mer som det sitter i skelettet än i musklerna.  BUT what the heck do I know???
Trist är det illafall, och ont gör det.
På med Bengay (liniment) och knapra Advil (ibuprofen) det är det enda jag kan göra.
Det ska väl gå över med tiden, det här också...


*  Mitt vardagsrum...
...på fredagarna är Reston Town Center. Vi går nästan alltid dit; vin och middag. Mysigt.
I fredags var det snöglopp och hot om skitväder grande. Dock, det visade sig att Reston Town Center var glesbefolkat, så det var bara att välja och vraka bland restaurangerna. DET händer TYP aldrig. Oftast är det lång väntetid på restaurangerna där.
Tacksam för att vi har det fina RTC runt knuten.



*  God paj...
...lagade jag igår. Det blev en tacopaj med grönsallad. GÖTT.

*  Inte en enda bild...
...har jag tagit på HELA denna helg.
Varför? Trist, regn och grått, grått väder. Hela naturen är beige och grå. Nä, jag känner inte direkt för att fota när naturen delar ut sådana kort.

*  Bästa dokumentären på Netflix.
Den handlade om Master Sommeliers. Alltså världens mest ypperliga vinkännare. Dokumentären handlar om sex unga killar som pluggar för att ta sin examen i denna ädla konst.
Snacka om engagerande.
En BRA dokumentär för den som är intresserad av vin.



Ha nu en fin måndag, kära läsare.

Friday, January 23, 2015

När det blir vitt blir det vitt....

Längtar jag till våren? Nä!
Längtar jag till sommaren? Nope!
Vill jag har vår NU? NEJ!


Jag tillhör vinterälskarnas skara. Undertecknad njuter storligen av fallande flingor och vita landskap.
När snö börjar falla blir jag alldeles prillig inombords. Känner en slags jublande snölycka.
Nej, jag skulle inte kunna bo längre söderut än vad jag redan gör. Jag kräver min vinter!
Tvärtom, jag skulle kunna bo på en plats där vintrarna är stränga, och mycket snöiga.
Alaska skulle funka för mig.
Kanada också!
Maine, Vermont och Minnesota likaså!
Norra Sverige? Absolut!


Här i Washington får jag vara glad om vi får ett par ordentliga snöduster per vinter.
Visst, vissa vintrar (som i fjol) är ovanligt stränga, kalla och ofta mycket snöiga.
Andra vintrar bjuder i princip enbart på 5 grader varmt och en liten snöskvätt någon enstaka gång.
Sol har vi mycket av. Den behöver jag aldrig sakna.
Men när det vankas snö blir jag som ett barn! Glad och tillfreds.


Att vara ute och gå i ymnigt snöfall är något jag verkligen älskar.
Att känna elementen!
Att se då hela luften, och naturen, förvandlas till Narnia.

I förrgår fick vi en liten påhälsning av Kung Bore.
Det vräkte ner snö, och eftersom jag råkar bo precis vid en golfbana är det den som lockar ut mig då flingor börjar falla.
JAG kan INTE låta bli.
PÅ med Uggs, på med jackan, grabba kamerna, grabba mobilen. UT!!!


Här är ett lite bildbevis!




När snön faller öppnar jag den stora glasdörren i källarrummet.  Jag går ut på golfbanan!  Men först fotograferar jag mitt lilla cafebord, och dess stolar.  Detta är precis utanför mitt hus.  Och den här gruppen blir ofta fotograferad av mig.  Alla årstider...



Och när snön väl faller, ja då faller den...






Så här glad ser jag ut då jag är ute med Canon, och iPhone. Det gäller dock att skydda Canon från snön så mycket det går.




Tystnaden som uppstår under snöfall är bland det härligaste som finns.


Snön lägger sig som bomull över kvistar och grenar...


It's a marshmallow world in the winter...








Mjukt, vackert, tyst och vitt...


Sen dessa kala träd vars grafiska skönhet tilltalar mig så mycket...






...men isen på dammen ska vi akta oss för.




Förstör INTE det här.  Golfbanan är i blåsväder igen...
Ja, det är sant!





Men vi gräsrötter är starka.  Vilken uppslutning det är ÄR!!  Rescue Reston!  Save the golf course!  VI är starka!

En selfie av en iPhone-selfie, tagen med Canon. Bägge kamerorna hänger med. Givetvis!


OCH givetvis var jag ensam på denna fotrunda. Det är enklast så. På det sättet kan jag verkligen nörda mig.

Nu, på torsdagseftermiddagen, är snön ni ser på bilderna HELT borta. Golfbanan är fri från all snö. Igen.
Men, redan ikväll kommer nästa stora snöoväder, och mer är att vänta under stora delar av helgen.
Ja, jag älskar det.

Är det vinter, så ska det också VARA vinter!
Våren kommer i sinom tid.


Nu önskar jag er alla en finfin helg!!