Friday, October 30, 2015

Minnen från en läskig högtid....



I AM  the Queen Halloween!!!

Eller ja, jag brukade vara Halloweens drottning iallafall. Fotot ovan togs i fjol innan jag begav mig till ett Halloweenparty! Iår kommer jag inte att klä upp mig i den utstyrseln. Denna Halloween, detta nådens år, kommer Drottningen att ta det lite lugnare.
Hon ska klä ner sig,  beblanda sig med pöbeln i hennes rike. Drottningen ska vara lite fattiglapp och föreställa en av Drottningdömets häxor istället, mohohaha!!!

Men ja...Som sagt...Allvarligt TALAT!


Imorgon är det Halloween!
En högtid som jag lärt mig älska under mina år i USA.
Jag älskar att folk blir lite galna vid Halloween och smyckar sina hus in absurdum.
Jag blir glad av det. Lika glad blir jag då julen nalkas och folk pyntar upp i sinne. Varför inte? More is more!
Det får iallafall mig på gott humör.


Karolina festar till det på Elon i Halloween.
FOR SURE!!
Halloween är en stor högtid för college-ungar. OCH iår äger Halloween rum en lördag.
SÅ gissa om det kommer att festas på alla campus runt om i USA i morgonkväll!.
Faktiskt äger Halloween rum samma dag som Allhelgona iår också. Så blir det ibland. De krockar!
Här uppmärksammas inte Allhelgona speciellt mycket, kanske i kyrkorna, men inte bland folk i allmänhet.


Här kommer en kaskad av bilder från tidigare år. Min dotter har aldrig varit den “prinsessiga” typen då det kommer till Halloween.
Nej, redan från tidig ålder skulle hon vara något läskigt.

I slutet lägger jag in mitt favoritklipp från Halloween, det när Ellen deGeneres skickar in sina producenter i ett “spökhus”. Jag garvar lika gott varje år. OCH jag inser att jag hade blivit galen om det varit jag som vandrade därinne.
SANT!!

Förresten, är det någon av er som sett den svensk-amerikanska kortfilmen Lights Out som  är TOTALT HOT stuff på nätet nu???
Den är bara 2 minuter lång och innehåller allt en skräckfilm ska ha på den korta tiden.
Nyfiken på OM ni har sett den!
OCH, jag vill verkligen veta vad ni tyckte om den! Please, do tell me!!


Nu önskar jag er en trevlig Halloween!
Eller en lugn, vacker och fridfull Allhelgona!


Karolina och Abby, min grannflicka.  Abby är Lizzie Borden, kvinnan som yxmördade sin pappa och styvmor. Karolina är ju helt klart ett lik av något slag.  Året är 2003.


Awww...så fina!!  Idag är Abby journalist, Nick och Alex, pojkarna på bilden, går sitt sista år på universitetet.





Jomensåatt...mitt barn några år senare...


She's a beaut!





HAHA, vad ÄR detta??





Halloweenparty för undertecknad ca 2006...Jag är domaren (min uppgift var att välja ut kvällens bästa kostym)  till höger...Min kompis Sara är häxan bredvid mig.


OH the cuteness!!  Karolina är fyra år, näst sista året jag fick bestämma kostym på henne.  KOLLA ansiktsuttrycket.  DET är talande!!!


Karolina 2 år!


Ett år!


OH MY!!  Jag och Karolina 2001.  Karolina är fem år.  Igen, kolla in minen!!  Jag fick ju vara läskig!!




SCORE!!!  Sex år och HÄXA!!






Dramaungar firar Halloween!!  Året är 2012.  Temat är Doctor Who!!



Kusiner på besök!!  Erik och Ebba fick fira en äkta amerikansk Halloween 2010.  SÅ KUL!!


Häxan Ebba!



En skörd med Halloweengodis efter en helt vanlig Halloweenkväll :-)





SIST och slutligen, vill ni ha ett GOTT skratt så kolla in klippet ovan!!  Helt obetalbart och en klassiker!!  SÅ kan det gå när man går in i ett "spökhus".  SE det!!!


Thursday, October 29, 2015

Det här med HALLOWEEN, och en hel del annat!

Torsdag blev det återigen.



*   Oktober



Den underbara månaden oktober går mot sitt slut. Fattar inte hur snabbt tiden går. På hösten verkar tiden gå ännu lite fortare än vanligt.
Läskigt!!
Snart är det verkligen jul, hörrni. DET är verkligen det.



*  Peak?  Eller färgerna på topp!



Nej, här har höstfärgerna inte nått sin fulla peak, eller topp, riktigt ännu. Finast här är det i början av november. Sen går det fort. Vips är löven borta. När det till sist blivit Thanksgiving, i slutet av november är ALLA träd kala.



Veckans bilder på insta, mer eller mindre.  Alla tagna med min iPhone.  





Trädet på min baksida...oh how I LOVE!!




Min baksida igen...

*  På Target…



är det alltid kul att vandra omkring.
Problemet med Target är att man kommer in för att köpa en rulle tejp, och sen kommer man ut 200 dollar fattigare.
GAAAHHH! THE curse of Target!! Det finns alltid så mycket KUL, och fint, på Target som jag inte kan motstå. Igår var mitt ärende på Target att köpa Halloweengodis. Och sen köpte jag faktiskt ljusslingor till jul också. Jajamen…OCH tjaa...lite annat, då'rå...*harkel, host*



*   Men, gud, det är inte BRA för mig…



…att vandra omkring på Target när julsakerna börjar komma upp. Jag började känna mig helt ivrig, stissig och spattig. OCH jag ville köpa, typ, ALLT!!! Det finns så mycket snyggt inför julen att jag blir helt och hållet knäsvag.
DET är ju inte heller SÅ att jag behöver något nytt. JAG. HAR. SÅ. SJUKT. MYCKET. JULSAKER!!!
Men igår kände jag hur ha-begäret liksom bara slog mig rätt i solar plexus.
Personalen plockade hela tiden fram nytt. Samtidigt plockade de ner Halloween. Här avlöser helgerna varandra, men nu går vi mot årets STÖRSTA helg!!
OCH, tjaaa, inte MIG emot!!



MIN kundvagn...
Gårdagens ärende?  Halloweengodis...





Doftljus, doftljus EVERYWHERE!!!  OCH ni vet ju hur svag jag är för sådana!





Ett björnhuvud någon?  Nej, jag tror att jag avstår, hörni...








Hallweengodis i LÅNGA rader!!




BARA Halloweengodis, hylla UPP och hylla NER!!




Vilka fina muggar, och småmuggar.  De små är ju perfekta för glögg!  Men jag HAR ju redan glöggmuggar i parti och minut.  JAG behöver inget NYTT!


*  The Queen of Halloween!


Det är jag det, eller det VAR iallafall jag. OCH jag är det väl än. Men iår klär jag inte ut mig till den mäktiga drottningen  Jag ska ju inte på någon Halloweenfest (TYVÄRR, TYVÄRR och åter TYVÄRR) så det känns lite “off” om jag skulle klä upp mig i full regalia, haha!! Dessutom har min goda vän Susanna lånat “The Queen's” utstyrsel iår.
Jag får vara häxa--typ. Och det passar ju mig, hehe, när kiddsen kommer hit.
Jag har tonat ner Halloween något kopiöst iår. Som jag berättade tidigare, det är inte lika KUL då man inte har barn i huset.
Peter vill ta fram lite gravstenar och sådant på lördag, och det kanske vi gör. Vem vet? Lovar att tala om hur det blev på måndag.





*   Halloween och dess regler.



OH MY, under alla år jag skrivit den här bloggen tror jag att jag varje höst vikt ett inlägg åt Halloweens regler. Nej DET inlägget skriver jag ICKE iår.   Ids inte “predika” längre, hahaha!! Och eftersom jag kanske förlorat min “mojo” vad gäller Halloween orkar jag inte spilla krut på att tota ihop en sådan text.
Men regler, tydliga regler, finns. OCH ja, Halloween äger fortfarande enbart rum den 31 oktober. VARJE ÅR! Forever and ever and ever. Ingen annan dag.
HÄR, här kommer en länk till ett av mina STORA Halloween-inlägg från tidigare år! Den som vill läser och begrundar :-)



*   Regn och REGN!!



Var det hela dagen igår. Regnet fullkomligt vräkte ner!
Samtidigt var det varmt, ja till och med fuktigt. Riktigt otäckt, otäckt väder. Jag har NOLL emot regn, men när det är som en klibbig filt (av varm fukt) DÅ är det rent vämjeligt. Det lär vara en eftereffekt av orkanen Patricia som drabbade oss igår. Blåsigt var det, och även åska förekom på eftermiddagen.




På väg till Target igår.  Här skulle jag svänga till vänster på vägen utanför mitt område.  



Regn över Reston Parkway.


Ha nu en jättefin torsdag.
Imorrn blir det lite nostalgi här hos mig…

Wednesday, October 28, 2015

Lockdowns och tankar...

Hejsan och godmorgon!


När jag var hemma i Stockholm i september fick jag jättestor lust att besöka min gamla låg och mellanstadieskola. Den lusten har jag haft i flera år, men det var först NU som jag befann mig i Stockholm under skolåret.
Sagt och gjort, jag och min mamma gick till Blackebergsskolan (skolan där jag gick i åk 1-6) och jag beredde mig på en nostalgitripp.

Skolan är sig lik på utsidan, och skolgården är sig ganska lik också.
Jag vandrade in genom den dörr jag så ofta gick in igenom under alla mina år då jag var elev där. Dörren var lika olåst idag som den var då jag var liten skolflicka iklädd v-jeans, träskor och silkespolo!
Det var bara för mig, och min mamma, att trava omkring i korridorerna. Kika in i klassrummen, och stå och hänga i “stora hallen” (aulan).
Vi gick till och med in i skolmatsalen, där jag själv intagit x-antal skolluncher. Som vanligt kunde jag konstatera att skolmaten hemma i stan ser GOD ut!! Salladsbar! GUD vilken lyx! Allt såg gott ut. ALLT!
Svenskar klagar gärna på skolmaten, men för mig som i 13 år, mer eller mindre (ibland åt Karolina på skolan, men det var YTTERST sällsynt), gjort en skollunch till dottern varje morgon finns det inget att klaga över vad gäller skolmaten i Stockholm (jag tror säkert den är lika bra, och bättre, i övriga Sverige).
Under Karolinas tretton är i Public Schools på denna sida pölen  kan jag bara beklaga skolmatens kvalitet, blä.   Sunkig pizza, mjuka tacos, lessna hamburgare i svampiga bröd, skolsule-kyckling, grådaskiga chicken nuggets. Trist, trist skolmat som man dessutom betalar för. Nej, det fanns inte en chans att min petiga unge åt av den maten. Istället gjorde jag samma gamla trötta skollunch åt henne år ut och år in, mackor, guldfiskar (små kex), frukt, lite ost på sidan om, en kaka ibland, körsbärstomater och gurka. Samma sak, dag ut och dag in. Närapå iallafall.
Så hatten av till svenska skolluncher.  DE är bra!! Mångsidiga! Nyttiga! MUMS!!


MEN, det var inte skolluncher detta inlägg skulle handla om då jag började skriva. Skolluncherna råkade bli ett sidospår.


DET som slog mig var hur LÄTT jag och min mamma vandrade runt på skolan. Ingen sa något åt oss, ingen undrade vilka vi var. Jag sa inget heller, för ingen tilltalade oss. Mamma och jag gick omkring precis som vi ville i min gamla skola.
Fritt fram för vem som helst att gå in och ut på skolan.

SÅ är det INTE här.
Karolina har gått i skolan nästan enbart efter 9/11.  Hennes USA är endast det förändrade USA. För ja, USA ändrades radikalt efter 9/11.  Nej, jag tror aldrig att det någonsin  blir som det var innan terrordåden den där kristallklara dagen i september 2001.  Dagen som ändrade ALLT.
Innan 9/11 kunde man även HÄR gå in skolorna utan att legitimera sig. Dörrarna stod öppna. Jag vet det, Karolina hann gå i Kindergarten EN vecka innan den där tisdagen kom som numera går under det ödesmättade  9/11. OCH under den veckan kunde jag gå in och ut i skolan som jag ville. Jag kunde besöka henne på lunchen, jag kunde gå in i klassrummet efter dagens slut. Dörrarna var olåsta och alla var välkomna in på skolan.


Efter de vidriga och omskakande terrordåden var skolan stängd i över en vecka, och då den åter öppnade var det HELT andra regler som gällde.
Ingen skulle längre kunna komma in utan att visa leg, dörrarna skulle hållas låsta under dagen. Om man volonterade i klassen skulle tydlig namnskylt bäras. Då man kom in i skolan ombads man skriva in exakt klockslag för ankomst, och exakt klockslag då skolbyggnaden lämnades.
OCH så fortsatte det.
OCH så är det ÄN idag. Idag är det mer datoriserat än det var under tidigt 00-tal, men principen är EXAKT densamma, och kanske är det ännu mer kontrollerat nu?
Det var iallafall vad jag tyckte mig se under de 13 åren Karolina gick i tre olika skolor (ES, MS, HS)  inom Fairfax County Public Schools. Och visst, inte kan det tas chanser, jag förstår ju det.
Skolskjutningar har närapå blivit en del av den sjuka vardagen eftersom INGET görs åt vapenlagarna i detta land.
Terrorhot vilar egentligen ständigt över oss. Det är inget man direkt tänker på, men det är ett faktiskt ett kallt faktum, så är det

Lockdowns.
Alltså när skolorna låses totalt och högsta beredskap vidtas, ja sådant kan inträffa närsomhelst.
I alla, alla, alla år har Karolina och henne skolkamrater övat på lockdowns. VAD gör man OM det värsta inträffar?
OM en galning börjar skjuta? Om ett terrordåd sker?
Eller, ja, även om en naturkatastrof inträffar, tornado, jordbävning eller dylikt?
Jo, det övas. Eleverna får lära sig hur det ska agera, sätta sig under bänkarna. Inte öppna dörrar för någon, vara helt tysta etc.
Sådant har Karolina övat på sen hon var fem år gammal, och hela vägen upp till sista året i high school.  Det är vardag för henne att ha genomgått dessa övningar.
Jag har ingen aning OM de övar lockdowns  i college, jag måste fråga henne.



Skolskjutningar har varit min mardröm under alla år. Ända sedan Columbine High School (som var den fösta skolskjutning jag kom i kontakt med i USA år 1999.  Den skakade mig in i märgen. Sedan Columbine har det skett flera, flera vidriga. Bland annat en jättestor i Virginia, den på Virginia Tech University år 2007. Fasors fasa). Skolskjutningar är en av mina stora,  STORA rädslor än idag.
Så fort jag hör utryckningsfordon i massor under dagen, eller ser helikoptrar över området, börjar mina tankar att gå…
HAR det hänt något på skolan???
Har någon vettvilling börjat skjuta?
OCH, som vi  alla är väl medvetna om, skolskjutningar är inget ovanligt i riket där jag bor, inte ens  små barn som kindergarten-elever går säkra från sådana, det vet vi sedan massakern på Sandy Hook år 2012. Fy tusan alltså…Jag vill bara SKRIKA!

Nu efter Trollhättan kan jag tänka mig att reglerna hemma kommer att ändras också.
Jag tycker inte det SKA vara så lätt att ta sig in på skolan som det var för mig och min mamma.  Vem som helst ska inte få vandra i korridorer, trapphus och matsalar.
Lite koll måste det nog finnas på skolorna hemmavid också. Det vet vi nu.
Tragiskt, men jävligt sant.
Visserligen, visserligen…en galning tar sig in iallafall, vare sig det är LÅST eller inte. Men lite mer uppsikt måste skolorna ha.

Tuesday, October 27, 2015

Wine with friends

After a hard (but totally lovely) hike in Shenandoah on Saturday, Peter and I took to the hills again on Sunday!
This time we headed to our favorite winery here in Northern Virginia.
There is SO much that I like with this place. Actually, even the wine! Virginia wines are tricky. We have loads and loads of vineyards around here, but the wine is, at its best "so-so".
But, it seems like the wineries learn from their mistakes, and the wine at some of these wineries ARE getting a lot better than they used to be!

Bluemont is beautiful!!
It is in a perfect location, maybe 45 minutes by car from my house.
The winery is placed high up on a hill, overlooking farms, mountains, towns, woods, creeks, fields etc.
In the far distance one can see both Reston Town Center and Tysons Corner. And yes, on a clear day it is said that you can see all the way to DC.
The view from where I am sitting at this place is a killer!
I love hanging on one of the decks with a bottle of wine, and a plate of goodies. It seems as if I have this urge to visit Bluemont once, or twice, a year.


So, yes, we were there Sunday. Susanna and Marc were with us as well, very nice.
Wine with friends is so good!
We all had such a nice and peaceful afternoon sipping wine, talking and eating.
And, of course, photographing.

I love living in Virginia Wine Country. I love the fact that we have so very many wineries just around the corner.
It is a perfect fall-outing. Sure, most wineries are open all year, but for me visiting a vineyard is truly  a fall thing.

We will visit another winery, or two, before December rolls around the corner.
Oh my how autumn flies...


NO, NO this is NOT a sponsored post (one wishes, haha).





The view is so stunning!!

And some grapes are still growing.  A tasted a few, very sweet!


There are several places around this winery where you can enjoy your wine.