Monday, April 11, 2016

En helg i en halvmaras tecken.

Hallå och godmorgon!


Jag hoppas att helgen varit god.
OCH bra.

Vi har haft kallt. Riktigt kylslaget.
I lördags snöade det till och från, men inget som la sig på marken.
Dessutom blåste det så infernaliskt, som vanligt efter vad det verkar denna vår.
Jag är faktiskt rätt nöjd med att det inte är så varmt. Kylan gör att blomningen förlängs, och det är jag väldigt tacksam över.
Men, jag kan tala om att värmen surrar för fullt i huset och det är fortfarande vinterkläder som gäller.
Det där varma vädret, riktigt varma, kom av sig. Inte mig emot faktiskt.


Annars har helgen helt gått i halvmarans tecken!
Peter har laddat inför den med vila och rätt mat, alltså en hel del pasta och kyckling.
Vi har tagit det lugnt, och lagt oss tidigt både fredag och lördag. Jodå, jag med.




Maken innan loppet inne på skolan.

I går var det dags.
Makens allra första halvmara som han har laddat och taggat inför!
Det var Reston Marathon och Half Marathon igår. Som tur är för oss bara ett stenkast från vårt hus, vid Karolinas gamla high school.
KALLT ute, bara -3 då de började springa. Men stålande sol och vindstilla. DET tackar vi för allra ödmjukast.
Jag var med som stöd, fotograf och cheer leader!
Väldigt trevligt, om än KALLT.
Jag gick mellan fyra olika check points längs rutten, och jag frös mer än maken. Peter sa att han inte frös alls under loppet.



... And, they are off ...


Jag möter klungan på väg till nästa check point, och Starbucks för mig.


Good form, hubster!



Mannen var nöjd efteråt, jättenöjd. Han sprang på snabbare tid än han räknat med.
Härligt.
Nu försöker jag få honom taggad att springa en mara, och det är han nog lite sugen på. Så, vi får se!

Igår eftermiddag åt vi en god lunch med vår kompis Susanna som kom för att gratta Peter. Trevligt.
Nu känns det skönt att det är över, och att allt gick BRA!!



I MÅL!!

Klart det ska vara medalj!

Ha en finfin måndag allihopa!!

34 comments:

Anonymous said...

Heja Peter! Bra gjort, kul att han vill köra maran också. Du kanske ska hänga på :-)
Vi har haft en underbart skön helg med massor av sol. Alla grannar kryper ut ur sina vintergömmor o påtar i trädgårdar, solar o småpratar över staketen.
Idag var det återigen kallt, -3 grader, när jag gick till jobbet....
Stor kram från Anette!

Saltistjejen said...

Så himla strongt av peter! heja heja! Jag är imponerad av alla som kan (och vill) springa längre än 10 km! :-)
Inte själva loppet i sig, utan all den träning som ligger bakom. Tid, motivation, envishet. Det är otroligt!
Hoppas Peter kan spring NY Maraton ngn dag,. Det är SÅ coolt att se de som springer och det är en sådan stämning!
Kyligt ja, men som du säger är det skönt när våren inte rusar förbi alltför snabbt. Hoppas ni får ha vackert länge. Här har vi också lite "kyligt" nu men jag njuter!!!! Här är ju "kyligt" att temperaturerna inte överstiger knappa 20 grader. Vi har haft en del regndagar också vilket jag uppskattar enormt! Vi behöver vatten och det blir så grönt omkring oss.
Stor KRAM!!

Nettan said...

Så strongt av Peter att springa en halvmara! Häftigt. Ni fick en riktigt kall helg där på andra sidan havet, här har det varit sköna vårdagar och det börjar grönska så smått.

Ska försöka hinna med att få till ett blogginlägg snart igen.

Kramar
Nettan

Katarina P said...

Åh wow! Bra jobbat Peter! Härligt att det dessutom gick bättre än väntat! :D så imponerad av alla som orkar springa långt! Så coolt om han springer en mara framöver också!

Så mysigt att läsa om er kryssning. Längtan efter värme och sol väcks kan man ju säga. Men å andra sidan har våren äntligen kommit på riktigt i Stockholm. Man ser små gröna knoppar överallt och blåsippor, vitsippor och tussilago börjar färga allt det bruna. :) drygt en månad kvar av min föräldraledighet. Fattar inte riktigt var tiden tagit vägen. Tur att det är semester rätt snart efter jobbstarten hehe.

Ha en bra måndag!

Kram!

Åsa said...

Heja Peter! Bra gjort! Härlig känsla, det där! Jag har själv sprungit två stycken - det blir ju en helmara, eller hur? Men nu har jag för ont i knäna för att springa så långt, så jag tar det lite lugnt. Eller mycket.

Desiree said...

Stort grattis till Peter. Wow, sa duktigt av honom att fixa detta. Han kan kanna sig stolt. Det ar langt att springa en halvmara och han har tranat hart. Kan tanka mig att det var ganska skont att det var relativt kallt man blir ju anda varm da man springer. Vilka fina bilder du fick pa honom under loppet.
Kram och grattis igen till Peter.

Taina said...

Så kul att han gjort sin första halvmara! Självklart blir det en helmara på det!!! Han ser så nöjd ut och det ska han vara. Jag vet vad det krävs. STORT grattis till Peter!!!

Kram

Anonymous said...

Jo, bilderna ser lite kylslagna ut... och ändå ser jag att många sprang i korta shorts! Brrr... Här var också kyligt i lördags men igår hade vi fantastiskt härligt väder och satt ute och fikade med våra hyresgäster.
Duktigt sprunget av Peter!

Annika said...

Anette:
TACK!!
HAHA, nej aldrig, jag skulle inte ens springa ett 5 km lopp. Mina knän och all artros skulle inte greja det + att jag verkligen inte är ngn löpare.
PUST!
Ja, vi får se om Peter är taggad för en mara. Kanske?
Jag vet att han var innerligt tacksam över att det "bara" var en halv igår som han gjorde.
Åh vad fint att ni hade så bra väder, inte här.
Jag ska fixa mitt deck och min framsida i helgen, men plantering får nog vänta tills slutet av april.
Kramar!!!

Annika said...

Saltis.
TACK Saltis!!
Ja, jag vet..och Peter har verkligen laddat. Sen kom kryssningen som en stoppkloss mitt i all träning, men det verkar ha gått bra ändå :-)
HAHA!
Ja, nog har han tränat och nog har han laddat!
Det var kul att hänga med som supporter efter vägen också.
Peters no 1 mara tror jag skulle vara Marine Corps i DC, men ja...vi får se. NYC-maran skulle vara UBER cool!!!
Ja, vi får se helt enkelt. Vet att han är sugen på Sthlm maraton också. HIHI, ja jag hänger med vart han än vill.
Ja, jag fattar att du njuter av lite kyligare dagar. Absolut.
Jag med, det behöver inte vara 27 grader i april. Jag är glad att det stannat av lite alltihopa.
Stor kram till dig, bästa Saltis!!

Annika said...

Netta:
Tusen tack!
Strongt gjort av laddad make.
Men så har han tränat också.
Så jag är så glad att det gick så bra som det gick.
Bättre än han trodde. SÅ kul!!
Ja, vi har haft kallt, kallt.
Men det gör inget.
Glad att ni haft vårvarmt och härligt.
Ser fram emot blogginlägg.
Kramar!

Annika said...

Katarina:
TACK!!
Ja, det är coolt med långlopp och jösses vilken vilja det ligger bakom.
OCH träning!
Ja, en mara alltså...det vore nog det ultimata målet för honom. Vi får se.
Stockholmsvåren....ÅÅÅÅÅ vad härligt, saknar den!!!
Så himla mysigt och det väcker minnen.
Här har våren kommit av sig, men det gör inget :-)
Glad att vi inte har så varmt.
OCh du ska börja jobba snart. Kul.
Men också bra med semester direkt, hihi!!
Kram och tack!!

Annika said...

Åsa:
TACK!
Japp, absolut, två halvor blir en hel.
Duktigt!!
Nej, jag vet, jag har själv problem med mina knän. Kan inte springa alls.
Tycker du är strong som gjort två!
Impad.

Annika said...

Desiree:
TACK!!
Ja, nu är det gjort efter all träning och laddning.
Så härligt.
OCH ja, det var nog ganska idealiskt väder för dem, vindstilla, kallt och sol.
Det var värre för publiken, haha!!
Tack vännen, roligt att du gillar bilderna.
Kramar och TACK!!

Annika said...

Taina:
JA du vet vad som krävs!!
Du som gjort maror och halvmaror i mängd.
Hatten av, säger jag. WOW!!
Så coolt, Taina.
Ja, jag tror att en halvmara väcker begär efter en hel.
Så vi får se.
han är SÅÅÅ nöjd och glad. Jag med!!
Stora kramar och TACK!!!

Annika said...

Brysselkakan:
Det var SÅ kallt, och vissa springer i shorts, frös bara jag tittade på dem, hutter.
Fattar det inte. Men de blir förstås varma då de kommer igång.
jag blev iskall, stod på en plats och pratade med en kvinna och mina läppar var liksom stelfrusna. HAHA. Gick direkt till sbux sen och köpte en stor latte, och det hjälpte.
TACK snälla du, maken är så glad och nöjd!!
Jag är så glad att ni har mysig vår nu, Brysselkakan!

Monica said...

Grattis till Peter, strongt! Och du fick finfina foton på honom som minne, kul att ha!

Annika said...

Kul! Grattis Peter! S. tränar maraton just nu - sprang två eller tre halvmaror och en 5k under året som gick. Det är ca. 2 veckor kvar tills han springer maraton. Verkligen speciell stämning att vara med på det, även om man inte springer. Och jag blir dessutom så impad av de som kommer in sist, dvs. folk som inte förberedde så bra eller som går delar av vägen men som ändå tar sig i mål. Blir alldeles tårögd när de kommer över mållinjen och folk jublar :)
Kram

eastcoastmom said...

Bra jobbat! En halvmara är en lång sträcka, jag skulle aldrig ens försöka. Håller mig till mina 10K.

Ann said...

Grattis till din Man!! Jag har aldrig sprungit några längre lopp. Själv har jag bara skidat längre lopp. Senast var nu i Mars och andra halvan av loppet var som en snöstorm! Kvällen innan hade vi ätit friterat och tagit två öl, inte världens bästa förberedelse middag, pasta och kyckling låter bättre! Det känns så bra när man får en snabbare tid än man räknat med, det kan jag hålla med om! Laddar din man inför en helmara nu?

Bloggblad said...

Bra jobbat! Jag minns hur slut min man var efter halvmaran i Göteborg för rätt många år sen.

Själv saknar jag joggandet, många mil blev det. Men jag skyller på gravitationen..finns inte en behå i världen som kan få mina studsbollar stilla. Så slipper jag också kolla om anklar och knän skulle klara det.

Annika said...

Monica:
TACK!!!
Ja, det gick bra för honom. OCH jag hade min Canon med. Hade inte kunnat ta så här bra bilder med min iPhone.
Tusen tack, Monica!!

Annika said...

Annika:
ÅÅÅ strongt.
Då förstår jag att han tränar massor!
Visst, jag blev alldeles tårögd när startskottet gick. Det är ju så speciell stämning, förväntansfull och förtätad.
Samma här, tycker också det är coolt hur de som ligger sist verkligen får uppbackning.
Kram!!

Annika said...

AM:
TACK å Ps vägnar. Tycker också det är skitstrongt.
Jag springer inte ens 5 km, så allt impar på mig.
Du har en man som verkligen sprungit lopp, så du vet ju verkligen vad det handlar om.
Så coolt.

Annika said...

Ann:
TACK!!
Oj, men du var duktig som tog dig igenom det loppet i snöstorm och med DEN maten kvällen innan.
Nej, just nu tror jag att Peter mest pustar ut. Tror inte han överväger mara i skrivande stund, men man vet aldrig.
HIHI!!

Annika said...

Bloggblad:
TACK!
Ja, en sådan dust kan verkligen få en att bli helt slut. Så bra gjort av alla springer dessa lopp.
Jag har alltid avskytt att springa, som pesten, haha.
Jahaja, ja är det inte lätt med rätt BH, hihi.
Men långa promenader i bra tempo går inte av för hackor heller.

Channal said...

Heja Heja vilken kämpe! Imponerande! Själv ska jag göra vårruset i maj =) 5 km! Här har vi underbart vårväder, så skönt!

KRAMAR Anna

Annika said...

Channal:
TACK!
Ja, vad kul med vårruset. Skulle inte fixa ens en 5 K själv, soooooo you go!!!!
Inte så skönt väder här, men det gör inget alls.
:-)
Kramar!

L said...

Å denna härliga känsla att få en välförtjänt medalj. Grattis till Peter!

Annika said...

Lisa:
OOOOO, den känner ju du verkligen till!
Heder till er alla som är långdistanslöpare. Så coolt!!
OCH tack!!!

Musikanta said...

Vilken friskus han är, din Peter. Jag är full av beundran. Här hemma gick vi en promenad på 4 kilometer i söndags och det tog nästan två timmar. Fast vi pausade en del förstås, haha.
Kram från Ingrid

Annika said...

Ingrid:
Tack Ingrid
promenader är finfina! Det är så jag håller mig i någorlunda form också.
Stora kramar till dig från mig!

Anne said...

Vilka jättefina bilder du fick från loppet och på honom, han ser så glad ut mitt i loppet också. Vilken bedrift alltså, en halvmara är långt. Känns svårt greppa nästan, att löpa en sån lång sträcka. O ja, jag kan tänka mig vilket jobb som ligger bakom. Imponerande. Hur kändes kroppen efteråt? Idag ett dygn senare? Undrar hur återställningen efter ett sånt här lopp kan vara, kanske även en mental urladdning på nåt sätt och att man inte bara fysiskt är sliten utan även mentalt då man tränat och laddat för det och sen när det är över känns det. Jag har känslan han nån gång kommer försöka en mara, träna inför en. Det verkar som han har the running bug, jag får känslan i alla fall han blivit rätt biten och först började med 5K lopp och nåt 10K och vips nu en halvmara. Kanske inte direkt efter en halvmara, då kanske man måste smälta det först och hela den utmaningen som man rott i mål och varit ett mål ett tag men när det lagt sig skulle jag inte bli förvånad om du annonserar han bestämt sig för att satsa mot en helmara :)
Härligt med sån passion inför löpning, drivet och målmedvetenheten. Kul också ur rent hälsoaspekt, många som kämpar så med att försöka få igång en fysisk aktivitet, motion eller sport men inte hittar nåt som känns kul och stillasittandet fortsätter.
Personligen tror jag att PW faktiskt är min melodi, det är nåt jag aldrig tröttnar på utan håller på med kontinuerligt, och är det inte så det måste vara för att vara hållbart, man måste träna nåt som är ens grej liksom. Litet sidospår...men grattis till både löparen och cheerleadern!
Kram

Annika said...

Anne.
TACK vännen!
Ja, han var verkligen glad. Varje ggn jag såg honom.
SÅ roligt alltså.
Han har lite ömma muskler idag, men annars tror jag han mår bara fint.
Precis, han började med 5 k lopp, sen 10 k och sen en 10 miler.
Nu den första halvmaran, vi får se om det blir en mara också. Ve, vet?
Men då jäklar måste han nog ladda stort innan, inte minst mentalt.
Vi får se, just nu tror jag han har fullt upp att smälta att han klarade av detta. Han tvekade nog länge innan.
PW det är min grej, kan inte springa, har alltid hatat det och nu är mina knän utslitna av artros också.
Men PWs och härliga poddcasts under tiden ÄR verkligen min grej!
Tack gulliga DU!!!
Kramar!!!